Andra chansen borde heta Andrasorteringen
Läs Sylvia Balac krönika
Alla förtjänar en andra chans.
Förutom artisterna i Andra chansen.
Låt säga att du blir avstängd från jobbet för att du har surfat porr och druckit alkohol på arbetstid. Ska du då få en andra chans är jag ganska säker på att du bör ge en försäkran om att INTE stövla tillbaka, logga in på en tvivelaktig webbsida och korka upp en flaska vin.
Och blir du dumpad av din partner för att du är ”emotionellt otillgänglig och har ett fruktansvärt bergochdalbanehumör” krävs det kvitton på hundratalet terapitimmar och ett recept på litium för att det ens ska bli tal om en andra chans.
För en andra chans kräver en motprestation, ett löfte och en ambition om bot och bättring. När före detta kriminella pratar om att de fått en andra chans i livet menar de sällan att de fått en ny chans att begå brott.
Men det är i det verkliga livet det. I låtsasvärlden Melodifestivalen har begreppet en helt annan betydelse. Där innebär en andra chans att du gör PRECIS samma sak som du misslyckades med, fast en gång till.
Det vore mycket roligare om Andra chansen verkligen var en andra chans. Om Andreas Johnson direkt efter sin deltävling åkte hem till kammaren och började fila bort Suede-influenserna i sin låt och trimmade refrängen. Om Fredrik Kempe insåg att Youngblood inte gick igenom rutan och lät Darin framföra deras låt i stället. Då hade Andra chansen betytt något på riktigt i stället för att vara ett konstruerat spänningsmoment och en transportsträcka till finalen.
Jag läste på SVT:s webb att Timoteij har en ”ny slutpose för dansarna” och att Sean Banan ska byta kläder. Men det är bara läppstift på en gris. Låtarna och artisterna har redan ratats en gång och ingen från Andra chansen har någonsin vunnit i Globen.
Som upplägget är nu borde inte morgondagens spektakel i Nyköping kallas Andra chansen – utan Andrasorteringen.