Strokes lillebröder hottar upp punken - med disko
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-12-09
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
NEW YORK-STOCKHOLM. Att jag upptäcker Mooney Suzuki är inte det bästa som händer under tio dagar i New York.
Men nästan.
"Electric sweat" känns som ett av årets allra coolaste rock"n"roll-album.
Och nu svär några mindre entusiastiska läsare över att det ska tjatas om ännu ett sketet garageband som bara kan väsnas.
Den beskrivningen är emellertid bara delvis korrekt i det här fallet.
Ja, medlemmarna i Mooney Suzuki kommer från New York och ser ut som The Strokes lillebröder. Ja, de har spelat in detta andra album i Detroit med Jim Diamond från Dirtbombs som producent. Och jaaaaaa, de vet det man ska veta om sjuttiotalets punkscen på nedre Manhattan.
Men storyn slutar inte där.
Det speciella med de här fyra snubbarna - som lo fi-Håkan förstås redan hittat och skrivit några rader om, men det tar vi inget extra för - är att de ständigt hottar upp sitt larm med influenser från lika oväntade som attraktiva håll.
Ibland spårar jag metal à la tidig Black Sabbath.
Ibland glamrock.
Och ibland något som med lite god vilja skulle kunna kallas disko.
Bäst tycker jag om kvartettens ivriga bruk av handklapp.
Suveränt.
Kom ihåg det:
Alla som använder handklapp är bäst.
Mooney Suzuki råkar också besitta viss känsla för melodier och lyckas därför spotta ur sig en serie väldigt direkta låtar.
"Oh sweet Susanna" heter favoriten. Det är nog årets rocklåt - tillsammans med The Catheters "Nothing" och Hellacopters "Rainy days revisited" - och fungerar som perfekt uppladdning inför nästa år, då The Strokes, White Stripes, Vue, Black Rebel Motorcycle Club, Soledad Brothers, Detroit Cobras och nämnda Dirtbombs alla kommer med nya skivor.
"Electric sweat" är utgiven av bolaget Gammon och ska kunna hittas i välsorterade butiker.
Får upprörda mejl från "Sopranos"-fans som tror att jag avslöjade något om framtiden när jag skrev om "dinern där Christopher sköts".
Hallå, han sköts för satan för två säsonger sedan - av de två wannabe-lallarna -och förlorade mjälten.
Vet man inte det ska man fan inte kalla sig "Sopranos"-fan.
Cajun martini på Jones på Great Jones Street ... ja, den kan fortfarande fälla en häst.
De har inte haft en snöstorm i New York på två år, men den dag jag ska åka hem smäller det till så man inte ens kan åka plogbil - än mindre flyga flygplan.
Sånt kan bara hända mig.
I reportaget från Hellacopters USA-turné i Musikbyrån i fredags kunde man, sådär i förbifarten, höra en lokaltidningsreporter ställa musikjournalistikens Spinal Tap-fråga:
Skriver ni texten eller musiken först?
Stort jubel vid min tv.
Mäktiga Rolling Stone listar i nya numret 2002 års "Top moment in music".
Etta: The Hives spelning på Bowery Ballroom i New York 12 juni.
Tufft.