First Aid Kit-debatten är bra för musiken
Januari brukade vara årets tråkigaste månad.
Men tack vare First Aid Kit och Moderaterna blev inledningen av 2022 oväntat kul.
Under Brit Awards 2020 satte sig den då 20-åriga rapparen Dave vid ett piano.
Han framförde låten ”Black”, fast lade till några nyskrivna rader om Storbritanniens premiärminister Boris Johnson som inte gick att missförstå:
”Sanningen är att vår premiärminister är en rasist”.
I England är det fortfarande inget konstigt att artister anklagar landets högsta ledning för att vara rasister. Motstånd och politik har alltid varit populärkulturens ryggrad.
Det är lite svårare att tänka sig att en etablerad svensk artist, som just blivit nominerad till ”Årets album” på Grammisgalan, skulle kalla en partiledare för r-ordet.
Reaktionerna hade antagligen kunnat förse våra hushåll med billig ström i minst två år.
Här räcker det i stället med att First Aid Kit inte vill att deras musik ska förknippas med Moderaternas kampanjer. När Ulf Kristersson använde gruppens inspelning av Willie Nelsons ”On the road again” på Instagram skrev Klara och Johanna Söderberg följande på Twitter:
”Hej @moderaterna! Fråga gärna innan ni använder vår musik i era kanaler. Vi hade sagt nej. Vi tar kraftigt avstånd från er. Vi tror på ett inkluderande samhälle, och anser att er politik bidrar till motsatsen.”
I dag är ingen fjäder för liten. Allt kan bli en höna
Moderaterna lyssnade och plockade bort låten.
Det var allt. Ingen hade gjort fel.
Rent juridiskt finns det inga hinder för politiska partier att använda musik i exempelvis sociala medier, men det hör till god sed att åtminstone fråga i förväg.
Men i dag är ingen fjäder för liten. Allt kan bli en höna.
De flesta brydde sig antagligen inte, men hos delar av högern lät det som att First Aid Kit blivit landsförrädare och att de förtrycker en femtedel av befolkningen. Och vem vill lyssna på artister som över huvud taget uttrycker politiska åsikter?
Det sista ska nog översättas så här:
Vem vill lyssna på artister som uttrycker politiska åsikter som inte stämmer överrens med mina egna?
Det går att känna en viss förfäran över att samtiden har blivit så dum och polariserad. Men frågan är om det egentligen skadar musiken?
Om till och med First Aid Kit kan framstå som samhällsfarliga kan vem som helst vara kontroversiell. Det skapar oanade möjligheter för alla. Artister som tidigare har varit lika utmanande som apelsinjuice kan, om stjärnorna står rätt, bli nästa NWA.
Högern äger i princip allt
Är de som förfasades över First Aid Kit till exempel medvetna om att Lars Winnerbäck har spelat på en sossekongress? Eller att det gamla rockbandet Kent döpte ett av sina album till ”Röd”? Tegel har även en mycket misstänkt vänsterbliven nyans.
Högern äger i princip allt. Näringslivet, produktionsmedlen, samhällsdebatten om brott och straff och invandring, det pornografiska intresset för ”hårdare tag”, rubbet. Men de har ännu inte lyckats köpa kulturen.
Om exempelvis Moderaterna vill ligga bättre till hos artister och konstnärer och uppfattas som ett mer inkluderande parti kan det vara en idé att inte samarbeta med, tja, nyssnazister och Putin-kramare.
I övrigt gav Rage Against The Machine det kanske bästa rådet redan 1992. Chansen att skapa musik som betyder något ökar om artisterna lyssnar på sångaren Zack De La Rocha och riktar hans budskap till allt och alla:
”Fuck you, I won’t do what you tell me.”