Irena Pozar: SVT promotar exploatering av kvinnor
”Vi kände väldigt tydligt att det inte enkom var en affärsuppgörelse”
”Man hyr in sig”
”Det är en lång urvalsprocess”
I den mysigaste av tv-soffor sitter festfixaren Micael Bindefeld och hans make Nicklas Sigurdsson. Att döma av formuleringarna ovan låter det som att de berättar om sina karriärer eller business.
Carina Bergfeldt frågar:
”Vad var viktigt? Vad ville ni ha?”
Hon undrar inte vad som varit viktigt i arbetslivet eller så. Hon undrar vad de ville att kvinnan som donerade ägg till den kvinna som skulle bära deras son skulle ha för egenskaper. Bollsinne, rätt längd, en kort sjukdomshistorik i familjeleden.
Hon som bar barnet kallar de för ”magmamman” och de köpte tillgång till hennes kropp för att tillfredsställa sin egen barnlängtan.
De åkte till USA för att allt skulle gå rätt till, berättar Nicklas. Micael fyller i att en dokumentär om flickor i Ukraina och Indien hade avskräckt dem från att vända sig till dessa länder.
Hur visste de att kvinnan, eller flickan som Micael upprepade gånger kallar ”magmamman”, gjorde det frivilligt? Jo, det var enkelt att veta - kvinnan fick svara ja utan deras påtryckning! Och dessutom hade hon alltid drömt om att hjälpa två barnlösa män att bilda familj.
Det går aldrig att veta om en kvinna gör det frivilligt, om behovet av pengar är så stort att valet egentligen inte finns, om hon kanske ångrar sig längs vägen?
Vad händer i hennes hjärta när anknytningen börjar byggas och en tvivel växa? Det är en enorm påfrestning på kroppen och psyket att vara gravid och föda, och riskerna är många.
Det tillsammans med det viktigaste av allt: att kvinnors kroppar inte ska kunna köpas eller ”hyras”, borde vara anledning nog för surrogatindustrin att förbjudas världen över.
2022 omsatte industrin som bygger på att rika västerlänningar köper kvinnors reproduktiva organ 14 miljarder dollar. 2032 väntas siffran stiga till 129 miljarder dollar.
Den här typen av exploatering försvaras ofta med kvasifeministiska argument som ”en kvinna har rätt att göra vad hon vill med sin kropp”.
Det är trams att tillämpa det på surrogatmödraskap eller prostitution. Att det möjligen finns enskilda kvinnor som gör det av helt fri vilja är irrelevant. En enskild kvinnas önskan kan aldrig väga tyngre än kvinnors kollektiva rätt att inte exploateras. Aldrig kan någon annans barnlängtan rättfärdiga en industri som lever på att ”hyra ut” kvinnor och fucka med deras kroppar och psyken.
Och aldrig, aldrig någonsin borde den smutsiga handeln med kvinnors livmödrar bli föremål för hjärtliga skratt och underhållning i Sveriges television.
De som talar surrogatmödrarskap som en naturlig del av kvinnlig frigörelse avslöjar sig själva: kvinnors rättigheter är som bäst när de kan tillgodose mäns och rikas behov.
Det är en fruktansvärd människosyn, och det är med stor sorg jag ser hur den normaliseras.