Våra rockstjärne-dj:s är ambitiösa högpresterare
En ung dj kommer till Söderstadion i kväll.
Man kanske skulle gå dit och önska en låt.
I slutet av 90-talet bodde jag i Brighton och gick varje torsdag till klubben Mad for it på puben Pavilion Tavern. För att dricka billig öl, kanske få hångla lite, och för att jag var kär i dj:n Benji. Jämfört med dj:s på svenska småstadsklubbar var Benji en dröm. Han spelade ju inte E-Type utan britpop och indie. Det var så fantastiskt i sig att jag inte brydde mig om att låtlistan var i princip identisk vecka efter vecka.
Det var som att sätta sin privata Spotifylista på shuffle. Man visste att ”There she goes” med the La’s och Cornershops ”Brimful of Asha” skulle komma, men inte om det var medan man spillde ut en pint Carling i baren eller när man hånglade upp en Liam Gallagher-kopia utanför damtoaletterna.
Ibland önskade jag låtar av Benji med förhoppningen att han skulle bländas av min ypperliga musiksmak, dumpa sin blonda brittiska flickvän – och hångla upp mig utanför damtoaletterna.
Så blev det förstås inte. Och i en annan del av Brighton fylldes dansgolven av människor som aldrig skulle drömma om att önska ”nåt med Pixies” av dj:n. Carl Cox och Fatboy Slim drog fulla (och höga) hus och lade grunden till den dj-boom vi ser i dag.
En dj är enligt Nationalencyklopedin en ”person som väljer ut och presenterar musik i radio eller på diskotek”. Men få sysselsättningar har kapats av överambitiösa högpresterare så som dj-andet. Dagens super-dj:s äter Benji, stadshotell-dj:s och after ski-dj:s till frukost. De nöjer sig inte med att spela upp nån annans skivor och få till en godtagbar skarv mellan låtarna. De nöjer sig inte ens med ”two turntables and a microphone”. Det ska vara mixers, hårdvara, mjukvara, MP3-spelare och controllers i mängder. De spelar inte heller andras musik, utan sin EGEN, som de skriver, producerar och framför SJÄLVA. Helst inför en extatisk publik på 50 000 människor.
”You’ve come a long way baby” sjöng Fatboy Slim 1998 och det gäller absolut för dagens rockstjärne-dj.s. Och med 300 spelningar om året på skumpartyn, skumma partyn, festivaler och arenor förtjänar Swedish House Mafia och Avicii förmodligen varenda krona de drar in.
Men framför allt förtjänar de att slippa en ölkåt svenska som kommer fram till dj-båset och önskar ”nåt med
Pixies”.