’Jag kanske är lite galen’

Nöjesliv tillbringar ett dygn med Siv – Allsångens mest trogna besökare

”Allsång på Skansen” är en timme långt.

Men för de mest inbitna fansen är förberedelserna mycket längre än så.

Aftonbladet packade ned sovsäcken och tillbringade ett kyligt och regnigt dygn med Siv Lindberg och hennes järngäng innan grindarna öppnades.

Klockan är 21:05 och det är måndag.

På Skansen i Stockholm står Siv Lindberg, 65, i snålblåsten och lyssnar till den traditionella storbandsdansen på Galejan.

Det finns fortfarande gott om plats bland de dansande paren, det har det ruggiga och höstlika vädret sett till.

– Det brukar vara mycket mer folk, men det är för kallt nu, säger Siv och knäpper den röda jackan.

Hon borde veta.

Har man inte missat en enda allsångskväll på Skansen på 31 år vet man sånt.

Särskilt om man spenderar nätterna före i en Volvo utanför ingången och otaliga timmar framför Sollidens scen oavsett väderlek.

Saknar dansen

Och det här är som vilken måndag som helst.

– Jag saknar att jag inte kan dansa längre, jag är reumatiker, säger Siv på väg bort mot bilen och vinkar glatt till portchefen Tommy Magnusson i kuren.

Här vet alla vem Siv är. Hon utgör en viktig del i vad som kommit att kallas ”Järngänget”, några av SVT:s ”Allsång på Skansens” mest trogna fans.

Sedan början av nittiotalet sover hon och minst en till ur gänget alltid i hennes blå Volvo utanför en av portarna till Skansen natten innan Allsången.

– Det började under Lasse Berghagens tid, när jag och min vän Gunnel Lindholm, som tyvärr inte kan vara med längre, försökte bräcka två tanter som alltid var här först och fick bra platser. Nu är det mer som ett sommarnöje, ett trevligt sätt att träffa folk och umgås, säger Siv.

Handtorken en räddare

Vi pratar om kylan och regnet och vad som händer om, eller snarare när, man börjar frysa – vanliga samtalsämnen bland henne och hennes allsångsvänner.

Den här kvällen är särskilt kall och varken undertecknad eller fotografen har bunkrat upp tillräckligt med kläder.

– Det går väldigt bra att torka strumpor och tröjor under handtorken inne på toaletten. Sedan är man torr igen, berättar Sivs vän Lee Wiss, 46, som anslutit medan Siv tittat till ungdomarna i sovsäck utanför stora entrén.

– Det blir alltid flera turer ned till entrén varje natt. Jag vill se så att de har det bra och att inget händer. Jag känner de flesta eller så har de hört talas om mig, förklarar Siv.

”Så roligt”

Lee och Siv har spenderat många nätter i bilen tillsammans.

De bunkrar upp med filtar, ullstrumpor och kaffe och sover ofta inte mer än två tre timmar varje natt.

Ibland är de två i bilen, andra gånger fyra och har hela bagageluckan full med packning. Många gånger vaknar de redan innan klockan sex, trots att entrén inte öppnar förrän nio.

– Jag kanske är lite galen, men jag tycker att det är så roligt. Det blir som en egen gemenskap mellan oss här. Allsången är så viktig för mig. Andra åker ut med husvagnen på helgerna, jag gör det här, säger Siv och tar ytterligare en klunk kaffe, som hon fått av portchefen Tommy.

Det är tjugo timmar kvar tills strålkastarna och tv-kamerorna på Sollidenscenen tänds, nio tills grindarna öppnas.

Precis som varje måndagskväll sedan början av 90-talet öppnar Siv bakluckan och plockar fram filtar och koftor för att hålla värmen när hon och Lee lägger sig i varsitt säte i bilen.

Vill skriva en bok

– Vi småpratar tills någon av oss somnar. Jag funderar på att skriva en bok någon gång, jag har varit med om så mycket. Jag skriver alltid ned vad jag gör och sparar i skrivböcker där hemma, berättar Siv, som också avslöjar att hon spelar in och sparar alla programmen också.

– Mina barn är sällan med. Men mitt äldsta barnbarn har varit med varje år sedan hon var tre, hon tycker att det är lika roligt som jag, säger Siv.