När Guns släpper plattan är den död
Fredrik Virtanen skriver om sin syn på nöjesvärlden – VARJE MÅNDAG
Åh, september. Eller augusti. Längesedan nu, fina tider, vi kan berätta om dem för barnbarnen en vacker dag.
Men det är bara i morgon som spelar roll för vår lycka.
Augusti, mm. Stockholmsbörsen låg fortfarande kring 900, gamlingarna hade ännu lite arv kvar och ingen hade kunnat ana att just Josefin Craafoord skulle åka ur ”Stjärnor på is” i förrgår.
Tiden går.
Massa ”nu” försvinner.
I augusti visste bara kanske 12 personer i Mjölby hur oerhört gullig ”Idol”-Johan Palm är (och kanske bara 1 000 barn ens visste att Mjölby finns, men det är förstås mer en fråga om geografiundervisning än psykologiskt popkulturell ekonomi).
Vi visste heller inte i augusti hur slajmig och trist stjärnkocken Gordon Ramsey är när han ska vara gulliga killen i ”The F word”.
För att komplicera det hela ytterligare så visste vissa visst hur Ramsey är när han inte piskar upp värdelösa b-kockar, eftersom Kanal 5-programmet som startade i veckan sändes i England redan 2005.
Men så är det. Saker har inte hänt förrän vi upptäcker dem. Förrän de finns.
Och då är det över.
Been there, done that – nästa grej tack!
Låter det trassligt så beror det på att det kan vara trassligt.
Jag pratade med Anders Lokko, populärkulturkritiker, och Micael Dahlén, professor i företagsekonomi på Handelshögskolan, om detta häromkvällen.
Vi var väl överens om att nuet inte existerar längre.
Vi lever för i morgon.
Vi – människorna – lever på förväntningarna av någonting. Så fort, till exempel, Glasvegas debutskiva fanns tryckt och fin på cd så var den inte riktigt lika spännande längre.
Samma sak när AC/DC ställer sig på Globen i februari – förväntningarna som fanns när alla biljetter sålde slut på 15 minuter i lördags är då borta.
Vi väntar på i morgon. Vi väntar på att få upplösningen i ”Lost”. Vi vill ha ett avslut och sedan lyfta blicken vidare.
Denna utmärkta bok ”Nextopia” handlar om bland annat detta (gillade du den lysande ”Freakonomics” av Steven Lewitt och Stephen J Dubner kommer du att gilla ”Nextopia”), men även om hur vi bli lyckliga och om hur man bäst säljer en ny iPhone – genom att bygga förväntningar.
Dahlén tog exemplet med Guns N’ Roses svårartat efterlängtade ”Chinese democracy”.
Halva världen älskar den skivan trots att den aldrig lär komma ut. Och när delar av den släpptes på nätet, vilket alltså riskerade att förstöra alla förväntingar, sa Axl Rose att asch det blir en trippel-cd – och bibehöll haussen.
När den kommer, om den kommer, är den död. Nuet finns bara en mycket kort stund och oops där försvann det.
Men nästa utopi lurar alltid runt hörnet.
Och detta är faktiskt inte deprimerande kunskap, tvärtom gör det oss lyckligare, eftersom framtiden är den allra starkaste drogen, enligt Dahlén.
Och det är väl därför, gissar jag, som så många piggar upp sig med tankar om att inte ens döden är slutet. Att det kommer något storslaget efter även den. Snacka om förväntningar.