Swahn var en gigant – som tidens Rosling med skandaler
Han hånade kungen, rapade högljutt – och folkbildade in i det sista
Med Jan-Öjvind Swahns död, vid 90 års ålder, är den sista av de beryktade och utskällda Skäggen borta.
Men ännu mer känd blev han som en folkbildare med humor.
För yngre människor är det nog svårt att förstå hur stor Jan-Öjvind Swahn var när han var som mest populär.
Om man tänker sig en Hans Rosling med hipsterskägg, som leder ett populärt tv-program i den enda tv-kanal som finns i Sverige, så kan man få en aning om vilken genomslagskraft Swahn hade när han ledde ”Fråga Lund” i SVT under 1960-talet.
Ett program där professorer och andra akademiker från Lunds universitet besvarar frågor från publiken och tv-tittarna låter kanske inte så upphetsande. Men flera av de medverkande blev kända tv-profiler och allra mest då Jan-Öjvind Swahn, med stark utstrålning och klara och raka svar, inte sällan spetsade med lite humor.
Han var docent i etnologi vid Lunds universitet och sedan professor i folkloristik vid Åbo Akademi i Finland.
Han hade redan gjort både radio- och tv-program tidigare, men ”Fråga Lund” gjorde honom folkkär.
Och programmet i sig blev så stort, att uttrycket Fråga Lund fortfarande används när forskarpaneler svarar på frågor från allmänheten.
Jan-Öjvind Swahn har genom åren gjort massor av radio- och tv-program, några kanske minns honom från ”Edward Bloms gästabud” i TV 8 år 2009. Mat och folklivsforskning var det han oftast pratade om. Alltid kunnigt, alltid med glimten i ögat.
Han skrev ett 20-tal böcker, om allt från troll, älvor, varulvar och vampyrer, till ostar, kryddor och potatis. Den sista boken blev just 2011 års ”Potatisboken”.
Och så var han ett av Skäggen.
Ett humorprogram i blott fyra avsnitt som fick hela Sverige att rasa.
De fem andra skäggen var Yngve Gamlin (1926-1995), Edvard Matz (1921-2007), Lasse O'Månsson (1931-1988), Åke Söderqvist (1933-1987) och Beppe Wolgers (1928-1986). Alla mångsysslare inom nöjesbranschen.
Tillsammans med Jan-Öjvind Swahn skapade de svensk tv:s allra första tittarstorm, som varade i flera veckor.
De sex männen fick på grund av att ingen av dem var renrakad, snart smeknamnet Skäggen.
Programmen handlade om hur gänget satt och planerade ett underhållningsprogram, men tyckte alla sketcher var kass (det var de som tv-tittarna fick se). Man drev med kungen, sade runda ord och rapade högljutt. Tittarstormen kommenterades genom att man i det tredje programmet lät uppretade tittare (spelade av statister) storma tv-studion.
Det var en typ av nyskapande humor som inte hade skådats tidigare och inte kom att dyka upp igen förrän sex år senare, när ett gäng brittiska akademiker drog igång ”Monty Pythons flygande cirkus”.
Omtyckt folkbildare och komiker. Med skägg. Så kommer vi alltid att minnas Jan-Öjvind Swahn.