Lindströms omättliga linslust kräver mer än ”På spåret”

Sylvia Balac

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2018-03-02

helskärm

Släpp Fredrik Lindström loss, det är snart vår.

”På spåret”-domaren vill uppenbarligen ha mycket mer utrymme än programmet tillåter.

Så går ännu en ”På spåret”-säsong och kommer aldrig mera åter. Det började lite trevande, men har mot slutet gått som ... ja, jag kommer att skriva det – på räls.

Tidigare publikfavoriterna Lundell/Hilton och Hadley-Kamptz/Lind fick se sig besegrade av nya publikfavoriterna Johansson/Bendjelloul och Bramme Sey/Bolin som nu möts i kvällens final. Arne Anka (Ahrne/Johansson) har varit udda och mycket underhållande. För utöver frågorna och resmålen är det deltagarna som är ”På spårets” stjärnor, där för att imponera på oss tittare med sitt kunnande eller åtminstone charma oss med sin humor och slagfärdighet.

Eller är det i själva verket domaren Fredrik Lindström som är programmets stjärna?

Han har onekligen betett sig som att det är en del av hans arbetsbeskrivning. Gång efter annan har han stulit rampljuset och orerat om diminutiv (ordform som beskriver litenhet), sina favoritnäs och svenska pizzor, bland mycket annat. Vid ett tillfälle uppträdde han även som sångare tillsammans med Augustifamiljen. 

Missförstå mig inte. Jag uppskattar besserwissriga utsvävningar, och för min del får Fredrik Lindström – som med sina 192 centimetrar knappast själv är någon diminutivform – gärna pösa ut ännu mer. Men hans linslust känns så omättlig att jag tror han behöver ett annat forum.

Så ge Lindström – van att bara dela rampljuset på scen med Henrik Schyffert eller åtnjuta det helt solo i program som ”Värsta språket”, ”Världens modernaste land” och ”Tänk om” – ett eget program pronto. Huruvida det handlar om diminutiv, näs, pizzor eller något helt annat är egalt. Och spela helst in det alldeles innan inspelningen av nästa ”På spåret”-säsong drar igång. Då torde Lindströms hävdelsebehov vara något mindre, och kanske vågar programledaren Kristian Luuk äntligen visa en tillstymmelse till personlighet, i stället för att bara hålla sin ständigt överskuggande domare i schack.