Jag vill inte ge min favoritlåt till losers

De är värdefulla som skatter.

Ändå ger vi bort dem utan att blinka.

Kanske borde vi hålla hårdare i våra favoritlåtar?

Tara Moshizi.

Allting hände i provrummet. I lysrörets osmickrande sken försökte jag åla mig ner i ett par alldeles för tajta jeans, samtidigt som svetten pärlades i pannan. Precis när jag, mot alla odds, lyckades dra upp dragkedjan utan att spräcka varken några sömmar eller inre organ, började den ljuda ur butikens högtalare: ”...snälla, stanna nu, jag behöver dig ...” Det var göteborgsduon Stegets låt ”Baby baby baby”. Ibland krävs det bara några sekunder av ett intro för att fylla hela själen med ångest. Det här var en sådan låt. Jag satte mig sorgset ner på det smutsiga golvet och väntade på att sista tonen skulle ebba ut.

Synd, på en från början så fin låt. ”Baby baby baby” var en favorit som blev förstörd, sedan jag gett bort den till en kille med till synes alla rätt, som senare visade sig vara en nitlott. Nu var den en plågsam påminnelse om en vetskap jag tyvärr så sällan lever efter: Att ens favoritlåtar är som små skatter. Man ska inte ge bort dem hur som helst.

Det är så lätt hänt när man dejtar. Har båda något som ens kan liknas vid ett musikintresse, så sitter man snart där, framför Spotify, och byter musik. Lite sådär ”Jaha, du gillar också Bat For Lashes?”, du vet. Det hela är ofarligt – om inte allt skiter sig. Förutom det faktum att en bra låt blir förstörd av att förknippas med en loser, känner jag mig alltid bestulen. Som att jag gett bort en värdefull gåva som nu riskerar att missbrukas i all evighet. För vad händer egentligen med låtarna jag gav dig efter att vi sagt hejdå och mumlat något klyschigt om att ”vänskap ändå håller längst”? Kommer du lyssna på dem och tänka på mig ibland? Raderar du dem från listan eller tänder du en stjärna framför?

Eller värsta tänkbara: Ger du bort dem till någon du tycker bättre om än mig?

Jag kommer nog aldrig sluta att byta musik med pojkväns-prospects, provrumserfarenheten till trots. Men i framtiden tänker jag hålla kvar låtarna lite, lite längre för själv. Först när du förtjänar mitt hjärta, förtjänar du mitt musikbibliotek.

Steget.

Följ ämnen i artikeln