Elak Mr Hyde – men töntig
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-01-27
En musikal med kluven personlighet.
Skratt eller skräck?
Dessvärre fnissar man när det ska vara otäckt. ”Jekyll & Hyde” är fånig.
Mikael Samuelsson spelar doktor Henry Jekyll som vill experimentera på mentalpatienter för att driva ut det onda. Jekyll får nej och testar uppfinningen på sig själv. Hans elaka personlighet mr Hyde kommer fram och mördar.
Samuelsson har rufsigt hår när han är snäll, bakåtkammat när han är ond. Då har han också vilt stirrande blick och annan röst. Det blir klart för en parodi hos R.E.A.
Den tacksamma rollen har Sarah Dawn Finer som Lucy. Hon gör två av de bästa låtarna, men paradnumret ”Nu eller aldrig” sjunger skicklige Samuelsson.
Föreställningen tänder när Finer kommer in.
I grunden är musikalen tunn. Den var ännu fnoskigare på Broadway. Som en gammaldags skräckfilm, det vill säga töntig, men samtidigt sjungs det med gravallavar om människors dubbla sidor. Musiken är högtravande, utan täckning i intrigen.
Tunga biroller
Scenografin är påkostad och proffsig. Veteranerna Samuel Fröler och Per Myrberg ger tyngd åt biroller. Men när doktorn förvandlas i laboratoriet eller sjunger duett med sitt onda jag eller när offer börjar sjunga under, eller efter, mordet. Suck, det går inte att ta ”Jekyll & Hyde” på allvar.
Musikalen har 15-årsgräns. Är det en övre gräns?