Jo, filmintresset kan gå överstyr
Hur knasig blir man av att se för mycket film?
Dokumentären ”The wolfpack” skildrar familjen där filmintresset gått helt överstyr.
Hur påverkas vi av film?
I Stanley Kubrick-klassikern ”A clockwork orange” (1971) försökte man hjärntvätta våldsamma huvudpersonen Alex (Malcolm McDowell) till att bli en god människa, genom att spärra upp hans ögon och tvinga honom att se på våldsamma filmer.
Diskussioner om hur just våld påverkar publiken har alltid förts. Videons genombrott i Sverige kom, ironiskt nog, efter ett SVT-program där man varnade för våldet genom att visa smaskiga scener ur skräckfilmer.
Som recenserande Biogubbe får man omväxlande avundsjuka kommentarer för att man går på bio på arbetstid och magsura konstateranden att man väl inte har ett liv och därför flyr in i biosalongen, ibland kallad De livsfegas tempel. Sådant som gör en känslomässigt avtrubbad. Eller bara lite allmänt knasig.
Crystal Moselles dokumentär ”The wolfpack” skildrar sex bröder som i stort sett inte har gjort annat än tittat på film hela sitt liv.
Sju syskon i åldrarna 16–24 år (enda dottern tycks inte så filmintresserad) har i hela sitt liv varit inlåsta i familjens lägenhet i New York. Deras pappa – en misslyckad musiker som super och är med i Hare Krishna-rörelsen – och amerikanska hippiemamma har tyckt de mår bäst av att inte ha kontakt med omvärlden.
Men pappas dvd-samling har de fått frossa i hur mycket som helst. Därför går gillarna alltid klädda som dem i Tarantino-filmen ”De hänsynslösa”. Därför pratar de ofta i filmrepliker och gör teater av sina favoritfilmer i vardagsrummet. När en gör uppror och rymmer ut på stan, gör han det som en annan känd filmfigur, med katastrofalt resultat …
Knasiga?
Nja, tycker nog snarare att de är ovanligt välartade och levnadsglada.
Filmen visas på Stockholms filmfestival 11, 17 och 19 november och har riktig Sverige-premiär 4 december.