Stundtals Buskis Deluxe, stundtals lite tjatigt
Så bra är ”Peter Pan går åt helvete!”
Ett gäng bra komiska skådespelare ska vara så bra som möjligt på att vara så dåliga som möjligt i ”Peter Pan går åt helvete”.
Resultatet blir stundtals en slags Buskis Deluxe, stundtals lite jämntjockt tjatigt.
Peter Pan går åt helvete!
Komisk fars på Cirkus, Stockholm, av Henry Lewis, Jonathan Sayer, Henry Shields. Regi: Edward af Sillén. Med Pernilla Wahlgren, Per Andersson, Ola Forssmed, David Batra, Clara Henry, Hampus Nessvold, Andreas T Olsson, Anton Lundqvist.
Den brittiska trion som skrev pjäsen fick först en stor framgång med ”The play that goes wrong” för drygt tio år sedan. En fars om en amatörteater som sätter upp en Agatha Christie-pjäs där allt går åt skogen. Har spelats på flera svenska scener.
Gänget fortsatte med ”Peter Pan goes wrong”. Samma koncept, men nu misslyckas man med en Peter Pan-uppsättning.
Här i Sverige är det stjärnor på scenen och pålitlige succéregissören Edward af Sillén som regissör och det måste nog vara en av årets mest påkostade teatersatsningar. När de från och till lämnar intimiteten på Cirkus i Stockholm, ska farsen framföras i ishockeyhallar ute i landet.
Så… vad kan gå åt helvete?
Tja, det skulle väl vara om diverse teknik som ska visa hur saker går åt helvete går åt helvete på riktigt, men kanske märker inte vi i publiken det för vi vet ju inte vad det är som ska gå åt helvete.
Något sådant händer inte vad jag kan se, även om Anton Lundqvist (mycket bra!) som Peter Pan tillbringar mycket tid högt upp i luften upphängd i vajrar och diverse rätt häftiga krockar med kulisserna känns nog inte riktigt planerade.
Vi får alltså följa amatörteatergruppen Thalia när de sätter upp ”Peter Pan”. Som blir en pjäs i pjäsen efter diverse förberedelser. Många skådespelare gör flera roller. Alla ska föreställa rätt kass skådisar som missar repliker, drattar på ändan, skadar sig eller gör andra misstag.
Ola Forssmed är känd för sin fysiska humor. Sin ”gummikropp”. Här dominerar han även verbalt, särskilt när han är Kapten Krok. Per Andersson drar alltid åt sig blickarna och gör i sedvanlig ordning så mycket galet roliga saker att man inte kan vara säker på om han improviserar eller inte.
Pernilla Wahlgren och Andreas T Olsson känns lite underutnyttjade. Hade gärna sett mer av dem.
Som roligast är det ett slags Buskis Deluxe. Uppfinningsrikt med suverän tajming. Men ibland också lite jämntjockt tjatigt, när diverse misstagsskämt mest känns som transportsträckor.
Ett par musiknummer lyfter andra akten. Hade kunnat vara fler, när man har så många begåvade sångröster på scenen. I ett par nummer låter man vridscenen gå runt, runt, så att publiken på ett läckert sätt upplever tre helt olika nummer samtidigt. Ett typiskt snillrikt af Sillén-påhitt, som man lagt så mycket krut på att man lämnar föreställningen på gott humör.
Här spelas föreställningen:
Januari: 20-29 Cirkus, Stockholm. Februari: 3-4 Halmstad, 10-11 Karlstad, 17-26 Cirkus, Stockholm. Mars: 3-4 Linköping, 10-11 Örebro, 16-26 Cirkus, Stockholm. April: 13-23 Cirkus, Stockholm, 28-29 Västerås. Maj: 5-7 Malmö Arena, 12-14 Scandinavium, Göteborg.