Arvingarna förgyllde högst otippat besöket hemma i Sverige
BORLÄNGE. Nu när ni sitter och dagen-efter-stönar i tv-skenet från Garmisch-Partenkirchen ska jag passa på och erkänna en grej:
Arvingarnas Popsicle-cover hörde högst otippat till det trevligaste jag tog del av under ett kort jullov hemma i fäderneslandet.
Jo, efter två och ett halvt år i pandemi-exil tog jag mig den här julen äntligen hem till Sverige och Dalarna och erkännas skall direkt att jag sannerligen inte konsumerat inhemsk kultur särskilt ihärdigt. I princip har jag bara suttit vid köksbordet hemma hos mamma på Hagalund i Borlänge och druckit kokkaffe.
Där står dock radion på hela dagarna, varmed samtida örhängen inte går att undvika och redan första morgonen spetsade jag öronen åt en fin dänga som lät bekant och ändå inte.
– Vad, sa jag mitt i en tugga Minirut från Leksand med efterlängtad leverpastej, är detta?
Arvingarnas tolkning av Popsicles gamla paradnummer ”Hey princess”, visade det sig.
Att de gjort en sådan i omsusade, men för mig helt obekanta, tv-programmet ”Så mycket bättre” hade jag hört talas om och fnissat lite åt. Snacka om att servera kall hämnd – och med tillbörlig glimt i ögat.
Däremot gjorde jag mig inga föreställningar om att jag skulle gilla versionen. Svenskt dansbandssväng är inte riktigt min melodi, och originalet råkar besitta rent helig status hos mig. ”Hey princess” var nationalsång under mina första, magiska år i Stockholm i början av 90-talet.
Men faktiskt: Varje gång ”Prinsessan” resten av julen dök upp blev jag uppspelt och bad mamma höja volymen på den gamla transistorn. Något med det mjuka anslaget, de vemodiga stråkarna, den evigt betagande melodin…mja, jag gillar’t.
Så kan det gå.
Hoppas nu bara fler delar min förtjusning så Andreas Mattsson och Fredrik Norberg får mycket Stim-pengar.
I övrigt hände alltså inte mycket alls i Borlänges permafrost, men meddelas kan i alla fall att jag gillade delar av Jane Magnussons ”Evert! Evert! Evert!”, blev lite bekymrad över att Igloo inte riktigt smakade lika gott som jag gått och föreställt mig sedan GB helt befängt plockade bort sin största klassiker ur sortimentet, att både jag och mamma älskade bröderna Noréns framförande i Filadelfiakyrkan i Stockholm, att jag blir svårt frustrerad över de oändliga reklamavbrotten i svensk tv och att vinterns skymningar på Tunaslätten slår det mesta.
Med det ber jag att få önska ett gott 2022. Det kommer såklart bli bästa året någonsin.
ORSAKER TILL EXTAS
Joan Didion (Hjältinna)
New York, och världen, blev plötsligt mycket gråare.
Amanda Anne Platt & The Honeycutters – Perfect world (Singel)
En sista Americana-hit 2021.
Frida Hyvönen – Änglamark (Tv-framträdande)
Alla i Evert-dokumentären övertygade kanske inte, men Frida var lysande.