Schlagerns sega cd-släpp

Markus Larsson

Markus Larsson sätter betyg på veckans schlagerskivor

Nu börjar nästa steg av Melodifestivalen.

Nu startar skivlavinen med alla 32 medverkande artister på allvar.

Den här veckan: en skönsjungande sparv från ”Idol”, ett par kalfjäll med nyckelharpa och ”Bolibompa”-hiphop från Skåne.

Det säger kanske en del om bredden inom modern schlager.

Producenterna och låtskrivarna bakom Sibels ”The diving belle” tar inga risker.

Mycket balladfett

De vet att hennes röst passar perfekt för amerikansk lyxsoul och radiopop med stora flyglar, stora stråkar, stora tårar och smöriga formuleringar. Här finns så mycket balladfett att känsliga hjärtan riskerar att bli åderförkalkade.

Samtidigt har Sibel en av ”Idol”-generationens starkaste röster. Hon äger en säregen och skör personlighet som musiken inte riktigt tar tillvara på. Med undantag av ”That is where I’ll go” är låtarna ofta lika harmlösa som tecknade matinéfilmer.

Inget fel med det, men Sibel förtjänar låtar med större revor och sår.

Och Nordman är sig lika.

Duon fortsätter att kombinera flöjter och skägglav med gyckel och pöbelskrål. Som om inget har hänt sen 1602.

Nej, jag fattar fortfarande ingenting. Kan inte bestämma mig för om det är musik eller ett skämt eller både och.

Men Nordmans melodier är både vemodiga och effektiva. Och ingen svensk sångare sjunger hest med större övertygelse än Håkan Hemlin.

Lite nytt

Allra sist:

Fridas nya platta är i stort sett samma skiva som debuten ”Gasen i botten” från i fjol.

Några färska spår har lagts till, däribland schlagerbidraget ”Upp och hoppa”. Vilken sjujäkla skräll.

Den första versionen av skivan sög.

Den nya är inte bättre.