”Idol”-Mollie om sorgen efter bästa vännen Tristan

Publicerad 2014-11-27

De träffades under slutaudition och blev bästa vänner.

Nu sörjer Mollie Lindén vännen och ”Idol”-kollegan Tristan Björling.

– Det kändes som att jag bara ville backa tiden typ. Jag bara sjönk ihop på sängkanten, säger hon.

I går morse fick hon veta att bästa vännen Tristan Björling hittats död i sitt hem. Han blev bara 19 år. Före sommaren hade Mollie och Tristan lärt känna varandra när de båda sökte till ”Idol”.

– Vi träffades på slutaudition och kom väldigt nära varandra och så hängde vi hela sommaren och blev bästa vänner, säger Mollie.

Dagens ”Idol”-repetitioner är stängda för pressen av hänsyn till deltagarnas sorg, men före repetitionerna väljer de ändå att prata med Nöjesbladet. På Mollies önskemål berättar hon ensam om sin vän utan Lisa Ajax och Josefine Myrberg vid sin sida.

”Jag bara sjönk ihop”

– Jag fick veta ganska fort. Redan i går morse när jag vaknade. Man vaknade upp och trodde att det skulle vara en helt vanlig dag med massa jobb på schemat och så kom det beskedet så jag hamnade i nåt tillstånd typ. Jag har aldrig förlorat nån innan, så det var bara konstigt för mig. Jag ringde Lisa direkt, vi skulle precis åka iväg med taxin då. Det kändes som att jag ville backa tiden. Jag bara sjönk ihop på sängkanten, säger hon.

Till när vill du backa tiden?

– Till när som helst innan. Bara göra det ogjort.

”Vi hördes så ofta vi kunde

Även sen Tristan tvingades lämna ”Idol” efter kvalveckan fortsatte vänskapen.

– Vi hördes så ofta vi kunde och så fort han kom till Stockholm så träffades vi också. Han skrev på sin instagram hela tiden att folk skulle rösta på mig och jag ringde alltid honom när jag hade ångest inför en fredagsfinal.

Nu söker Mollie tröst hos ”Idol”-kollegorna, men också sin mamma och Tristans familj.

Kommer du kunna vara med på begravningen?

– Just nu känns det bara som att jag inte kan det.

Varför inte?

– Jag är för ledsen. Nu ler jag för att hålla undan det, jag har gråtit så mycket sen igår. Men det är klart att jag vill gå på hans begravning. Men det känns som att jag inte kan det för jag vill inte få det bekräftat.