När man blir DiCaprio
Populariteten har ett pris
HOLLYWOOD. I elva månader är man en nobody.
Allt ändras veckorna innan Golden Globes.
Då blir man en Leonardo DiCaprio.
Eller, det är i alla fall så jag föreställer mig att det är att vara Leonardo DiCaprio.
Alla vill ha tag i en. Alla vill känna en. Alla vill ha något av en.
Folk man inte hört av på månader – somliga inte ens på år – dyker upp på ett eller annat sätt.
Vissa slänger ut trevare.
Ofta i mejl. Inte sällan på sms.
De slipade bjuder in till konversation.
”Tjena, hur är läget?”, ”Jobbar du mycket?”, ”Ska det bli kul med galan?”.
Man svarar artigt. Det blir ett par vändor fram och tillbaka. Mycket mer gemensamt än så har man inte.
Möjlig brygga
Sen kommer den förväntade frasen.
”Du råkar inte ha en biljett över?”.
Elitisterna är fräckast, dom som är superkända hemma men inte har lyckats exportera framgången till den här delen av världen.
Då blir undertecknad som del av Golden Globe-arrangemanget någon slags möjlig brygga till festligheterna.
Via personer i periferin skickar de sina förfrågningar.
Det börjar alltid med att dom vill ha en biljett till galan. Helst också till en kompis.
– För vem vill gå själv? Haha.
Byta mot cash
När de inser att inte ens en prisbelönt och nominerad regissör som Ruben Östlund kan få så många biljetter han vill ha, byter dom taktik.
Känner jag inte någon som kan hjälpa till? Vet jag någon som är beredd att byta cash mot biljett?
När det inte funkar försöker dom med det näst bästa alternativet: Efterfesterna.
Till InStyle, HBO, Netflix och dom andra cirkulerar det många fler biljetter.
Där kan väl ändå ”DiCaprio” göra en insats?
Dagarna innan festligheterna kommer påminnelse på påminnelse.
Än värre
Svarar man inte hårdnar tonen.
”Är det verkligen så svårt att hjälpa till?” frågar en manlig twittrare.
Än värre blir det när de till slut inser att deras kravliknande förfrågningar inte kommer att uppfyllas.
En kvinna jag aldrig någonsin pratat med skriver:
”Måste du verkligen ha ALLA biljetter själv?”
Så här dagarna efter galan när kravmejlen upphört, telefonen är stilla och ingen begär något via sociala medier, kan man konstatera en sak:
Ibland är det bättre att vara en nobody än DiCaprio.