Härlig synkdans och luftjuck

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det blev värsta jordskredssegern för Magnus Hedman och Pernilla Wahlgren i gårdagens semifinal av ”Rampfeber”.

Och det är klart - de gjorde ett bra låtval. För vad man än tycker om pojkband så är det något speciellt med en riktigt fet och välproducerad Backstreet Boys-låt.

Det är därför Nick Carter och gänget kunde synkdansa och luftjucka skiten ur all konkurrens under 90-talet.

Och samma sak gjorde Pernilla och Magnus - som faktiskt är lite lik Nick - när de framförde boybandkungarnas "Larger than life", komplett med pinsamma handrörelser och breakdance-moves. (Och ett gäng publikfriande ungar, som man hade kunnat vara utan. Så boring.)

Vad gäller den sämre änden av startfältet så blev jag glatt överraskad när jag fick höra att Runar Sögaard och Elin Lanto skulle dyka upp igen, trots förlusten förra gången, då de var ljuvligt usla. Den här gången gjorde de en sanslöst tacky version av "Under ytan", med Elin i en gunga och Runar i en vit kråsskjorta.

Fabulous.

Nu är det enda man kan önska att de två blir ett par.

Eller ännu bättre - att en av dem bara hittar på att de är det.

Karolina Fjällborg