Bostongurka är romantiskt i USA
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-05-24
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
INDIANAPOLIS
Har åkt tillbaks till Indiana.
Inte för att jag varit här.
Men det känns så i Amerika.
De serverar bostongurka i klämvänlig plastflaska!
Har aldrig sett det tidigare, men kunde just tänka mig att nåt så vackert skulle inträffa i Indianapolis.
Inte för att det heter bostongurka. Det gör det inte ens i Boston. Sweet Relish, heter det. Men serveras gör den. På flaska.
- Allt för att det ska gå så smidigt som möjligt för folk att bli tjocka, säger Hööken, som alltså visar sig vara humorist.
Att bostongurkan kan klämmas ut ur flaskan, utan att den måste fiskas upp med en vit plastsked ur en suggig snuskburk, är en uppfinning värdig Amerika.
Amerika är ett mycket användarvänligt land.
Det går till exempel också att återförsluta öppnade påläggsförpackningar genom en fiffig teknisk lösning och man kan köpa mjölk och flingor i samma paket. Och att både ost och bröd kommer färdigskivat har nog alla märkt vid det här laget.
Denna bostongurka rinner ur flaskan lika smidigt som The Folksmens assonanser i "Old Joe"s Place" i filmen "A Mighty Wind", av "Spinal Tap"-männen.
Det är så att man blir tårögd.
Inte för att jag gillar bostongurka.
Men själva grejen.
Gröna, granna Indianapolis - Indy - har runt en miljon invånare. Ligger i majsbältet men tillhör också industriregionen kring The Great Lakes (30 mil söder om Chicago, en stad känd från en musikal/film med samma namn samt givetvis Charlie Normans boogiewoogiestänkare "Big Joe from Chicago").
Indiana är berömt för främst tre saker: Världens största, svintuffa motorrace Indianapolis 500, Jackson Fives "I"m going back to Indiana" och den legendariska gangstern John "Public Enemy Number One" Dillinger.
Polisen som sköt Dillinger i Chicago var inte så imponerad av att han "stal från bankirerna som stal från folket", som kumpanen Harry Pierpont uttryckte saken.
Men på den tiden, 1930-talet under Depressionen, var Dillinger, liksom Pretty Boy Floyd, Bonnie & Clyde och Machine Gun Kelly, folkhjälte på ungefär samma vis som schlagerbandet Fame är i dag. För något tvivelaktigt, men ändå en stor publiksuccé.
FBI-chefen J Edgar Hoover var upprörd. Ansåg att dessa gangsters var dåliga för moralen i landet.
I Amerika är många städer, gator, och platser kända på förhand. Amerika är världsmästare på att i sånger, filmer, böcker och folklore romantisera det som finns att drömma om.
Jackson Fives soulgalning om sin hemstat målade drömmar om Indiana på samma vis som Lucinda Williams väcker minnen från en resa på en "Bus To Baton Rouge" som jag aldrig gjort.
Varför ville då Michael Jackson tillbaks till Indiana? Jo, det var här hans baby kom ifrån. (Dessutom sjunger han ordet "Boogaloo", det är tufft).
Väl på plats är det sällan som i drömmarna. Det är många heta babys på Indy 500, fast de förefaller mer intresserade av Kenny Bräck och Helio Castroneves.
Men de har bostongurka på flaska.
Allt kan romantiseras.
Bara i Amerika, barn, bara i Amerika.