”Ett milt litet antiklimax”

Nöjesbladet.se:s Martin Söderström om de första artisterna till "Melodifestivalen"

Ni ser ju själva listan här intill.

Får det er att jubla och hoppa jämfota av överraskning?

Får den er att överrumplat hjula över golvet?

Får det er att känna ”yes, äntligen lite nytt blod i tävlingen”?

Inte?

Jag är inte förvånad.

Av åtta presenterade artister är sex stycken att betrakta som levande inventarier i schlagersammanhang.

De två andra är några bättre begagnade svensktoppsartister som, på sin höjd, kan få någon att höja ett litet, litet häpet ögonbryn.

Mer är det inte.

Visst är det kul att Måns Zelmerlöw är tillbaka på Sveriges största scen, visst ser jag fram emot ännu en vår med Bards mustasch gubbdansande bakom en laptop och visst tycker jag att Lasse Lindh förtjänade ett bättre öde än förra året.

Men ändå kan jag inte skaka av mig känslan av milt antiklimax.

Och blev vi så mycket klokare av den här presskonferensen egentligen?

Svaret är nej även där.

I själva verket vet vi ingenting. Absolut ingenting.

Vi vet inte i vilken tävling de här bidragen deltar. Vi vet inte vilka andra de kommer att tävla mot.

Allt vi vet är att SVT försöker maximera antalet tillfällen de får synas i pressen. Snart kallar de till en ny presskonferens. Där kommer några ytterligare artister presenteras.

"Kanske fem stycken, kanske flera", säger man från SVT-håll och är irriterande nöjda med sin egen idiotiska idé.

Och för såväl schlagerfans som journalister är ”Melodifestivalen 2009” fortfarande helt omöjlig att få såväl överblick som känsla för.