Obskyr musik ger filmscener ett lyft
En nästan 60 år gammal countrylåt – i en actionfilm för ungdomar. En nästan 50 år gammal garagerocklåt – i en sexscen med Martina Haag.
Jag älskar udda musikval i filmer.
Quentin Tarantino är mästaren i grenen.
Han stoppade en gång in Björn Skifs-hiten ”Hooked on a feeling” i sin debutfilm ”De hänsynslösa/Reservoir dogs”.
När jag träffade regissören inför premiären på ”Death proof”, berättade han att minst en av låtarna hade han hittat bland den samling gamla LP-skivor han hade köpt i skivaffären Pet Sounds i Stockholm. Världens bästa skivaffär, som Tarantino har utnämnt den till.
I ”Maze runner: The scorch trial” (premiär i dag), actionfilm med ungdomar som målgrupp, finns en lång actionscen där Giancarlo Espositos rollfigur försöker distrahera de som attackerar hans näste med helikoptrar och en halv armé. Han gör det genom att spela ”Walkin’ after midnight”, en countryklassiker från 1957 med Patsy Cline (1932–1963), i sin helhet, i gigantiska högtalare.
En helt bisarr scen. Man undrar vad regissören Wes Ball och manusförfattaren T.S. Nowlin gick på när de hittade på den scenen.
I ”Glada hälsningar från Missångerträsk” (premiär nästa fredag) har Ola Rapace och Martina Haag en tämligen snäll sexscen, ackompanjerade av ”Psychotic reaction” med Count Five.
Hur hamnade en väldigt obskyr och stenhård garagerocklåt från 1966, gjord av ett one hit wonder-band som uppträdde i Greve Dracula-kläder, i en barntillåten svensk romantisk komedi?
Spåren leder till Radja Sound Design Agency i Malmö, som hjälper filmare med ljud- och musiklösningar. 25-åriga musikredaktören Linda Karlsson hade fått låten på en spellista på Bongo Bar i Jönköping för fyra, fem år sedan. Ända sedan dess hade hon funderat på när och hur hon skulle få användning för låten. Regissören Lisa Siwe köpte direkt förslaget.
– Den ger en skitig och fräck känsla till scenen, säger hon.