Låt Reinfeldt göra fler kändisintervjuer, SVT
Fredrik Reinfeldt borde få fler uppdrag av SVT.
Han klarade sig utmärkt som lagom mysig utfrågare av världens makthavare.
Klart att Anna Hedenmo har teoretiskt rätt när hon kritiserar Fredrik Reinfeldt, före detta statsminister som under helgerna knäckt extra som journalist på SVT.
– Vill han inte? Törs han inte? undrade ”Agendas” programledare efter SVT-programmet ”Toppmötet” där Reinfeldt intervjuade en av de stora hökarna bakom Irak-kriget, Condoleezza Rice, ena dagen och därpå Storbritanniens premiärminister Tony Blair, som stöttade USA:s invasion av Irak.
Hedenmo har rätt när hon vill se starkare frågor om en av samtidens mest definierande misslyckanden. Man vill alltid ha tuffare frågor. Men i praktiken är det svårt.
USA skapade världskaos med invasionen 2003. Terrorsekten IS hade knappast funnits utan Irakkriget. Och kopplingar mellan Iraks diktator Saddam Hussein och terrororganisationen Al Qaida fanns lika lite som massförstörelsevapen i Irak. Dessa lögner borde Condoleezza Rice tvingas stå till svars för, tillsammans med vicepresident Dick Cheney, försvarsminister Donald Rumsfeld och president George W Bush.
Helst i en FN-tribunal. Men att begära att inkvisationen ska ske i svensk tv är orimligt.
Att Reinfeldt nickade för ofta och enerverande sa ”yes”, ”yes”, ”yes” var ett större problem än att han inte ställde tuffa frågor
Den här uppflammade debatten – Hedenmo är långt från ensam om kritiken – påminner mig om när jag som USA-korrespondent för Aftonbladet skrev massvis med artiklar om först upptrappningen och därpå själva Irak-kriget.
Det skulle alltid finnas en svensk vinkel. Vad tycker Sverige om det här? Vad säger Göran Persson? Har UD klagat på CIA? Varför stängs inte Guantanamo när Sverige tycker så?
Det var som att Sverige trodde att vi faktiskt bestämde världspolitiken. Det var gulligt. Men därborta från min horisont i FN-skrapan i New York spelade det ingen roll vad någon svensk sa, skrev eller tyckte.
Och då hade vi ändå Hans Blix, vapeninspektör för FN. Blix hade ett gediget mandat i kraft av FN. Men det hjälpte heller inte. Tvärtemot hans resultat vid vapeninspektionerna anföll USA eftersom USA ville anfalla.
Jag tror att det är denna insikt som gjorde att Reinfeldt anlade en ödmjuk inställning under intervjuerna. Svaret på Hedenmos frågor bör vara: ”Han ville inte”.
Vi i Sverige tycker att Reinfeldt är en tung katt, han ledde trots allt landet i åtta år, men Reinfeldt vet att så är det inte. Jag tror inte att någon skjutjärnsjournalist, ens Hedenmo, hade gjort ett bättre jobb. Och framför allt hade de inte fått göra intervjuer med andra ledare om de laddat skarpt.
Stina Lundberg Dabrowski slet som en iller på sin tid för att få intervjua världspolitiker. Fredrik Skavlan använder samma vänlighetens taktik i sin show för annars skulle han inte få några gäster. Att hacka på just Reinfeldt är orättvist.
Helst i en FN-tribunal. Men att begära att inkvisationen ska ske i svensk tv är orimligt.
Att Reinfeldt nickade för ofta och enerverande sa ”yes”, ”yes”, ”yes” var ett större problem än att han inte ställde tuffa frågor som måhända låtit bra men som inte skulle ha lett någonvart. En liten intervjuteknikkurs kan ordna den saken.
Reinfeldt fick intervjuer som få andra hade kunnat skaka fram. Ibland får det räcka så. Ge honom en hel säsong, SVT, det var bra tv.