Dahlgren & co borde inse att de gjort sitt
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-04-06
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Eva Dahlgren är slut.
Den skiva hon och väninnorna i Buddaboys precis släppt hör till de plattaste en artist av hennes magnitud varit inblandad i.
Och den turné samma sällskap inleder i morgon kan bli ett praktfiasko.
Nej, jag menar inte att Eva Dahlgren aldrig mer kommer att sälja en skiva.
Inte heller att hon får spela för tomma läktare på kommande turnén.
Det är skillnad på slut och slut också.
Vad jag vill ha sagt, vad som blivit väldigt tydligt i och med Buddaboys entré i rampljuset, är att hon inte är särskilt het längre.
Inte längre tillhör centrum i "branschen".
Inte längre betyder det hon en gång betytt.
Det är delvis en logisk följd av det faktum att hon tillhör en artistgeneration som gjort sitt.
Många av dem hon delat strålkastarskenet med genom åren vägrar av allt att döma inse fakta (och ser därför till att återförena sina trista gamla konstellationer när inget annat funkar ") men det har skett en dramatisk ompositionering på den svenska popscenen.
Det är inte längre Orup, Niklas Strömstedt, Peter LeMarc, Mauro Scocco, Anders Glenmark, Lisa Nilsson, Plura eller just Eva Dahlgren som regerar.
Det är Kent, Håkan Hellström, Petter, The Ark, Titiyo, Robyn, The Hives, Lars Winnerbäck och Sahara Hotnights.
Inget konstigt i det.
Det gamla ska då och då kastas omkull av det nya. Om tio år får Ola Salo maka på sig för någon annan.
Inget hindrar heller att de gamla fortsätter att musicera - bara de accepterar en plats längre bak på scenen och inte blir bittra över att den unga, aktiva publiken hellre vill höra Bob Hund.
Det stora problem Buddaboys-projektet blottar är att Eva Dahlgren verkar ha förlorat sin skärpa som kompositör.
Jag trodde att hon, i kraft av sin en gång enorma popularitet, skulle kunna bli en tidlös publikdragare av samma sort som Ulf Lundell, Per Gessle, Tomas Ledin och Magnus Uggla.
Det är såna som alltid håller ett fast grepp om de stora fanskarorna - oavsett rörelser och skeenden i tiden.
Men den som inte haft en riktig hit sedan 1991 - ja, det är så länge sedan "En blekt blondins hjärta" kom - och tolv år senare inte kan åstadkomma något hetare än de uddlösa, andefattiga, urvattnade numren på Buddaboys-plattan " den har ingen chans i den ligan.
Jag vet inte om Dahlgren bränt sitt bästa krut eller helt enkelt inte orkar bry sig längre.
Men problem har hon. Det är därför jag tror turnén Buddaboys inleder på Göta Källare i kväll kan bli fiaskoartad.
Folk lär det komma, om inte annat så för gamla kickars skull, men det finns en uppenbar risk att åtskilliga gör samma upptäckter som jag. I så fall kan resan sänka en av de stora svenska popkarriärerna.
Apropå Sahara Hotnights kan man lugnt säga att det hörs att The Donnas turnerat med dem det senaste året.
Hiten "Take it off" är ett stycke Robertsfors-rock om jag nånsin hört ett.
Hela The Police-katalogen har kommit i nymastrad, fint paketerad upplaga.
Den visar att den förhatlige Stings band inte var så hemskt som man tycker att det borde varit.
För oss normalt avlade räcker det emellertid med den hit-samling som osmart nog ingår i återutgivningsgiven.
Fotboll är kung!