Det oväntade sker – Hugh Grant är charmig
Läs Magnus Sundholms krönika
HOLLYWOOD. Något har hänt.
Hugh Grant brukade bete sig som en bortskämd, fånig diva.
Nu är han plötsligt lika charmig som sin rollfigur i ”Notting Hill”.
Det skulle förvåna om det är omtanke om nya filmen ”Har du hört ryktet om Morgans?” som resulterat i omsvängningen.
Filmlanseringar har varje fall inte stoppat hans butterhet förut.
Då har i stället pratstunderna varit en enda lång klagan där han ondgjort sig över filmindustrin som övertalat honom att återvända till den slitsamma inspelningsprocessen.
Han har klagat över scenskräck, ointresse och uppgivenhet.
Att vi murvlar himlat med ögonen över hans arbetsprocess på max tre månader per år har inte undgått honom. Ändå har han inte tagit någon notis.
Förrän i dag.
Nu är det som om någon tryckt på en knapp.
Vi behöver inte längre dra ur honom några svar. I stället bjuder han friskt på anekdoter. Det börjar med uppväxten:
– Min farfar lärde mig skjuta. Vi övade genom att skjuta på bilder av tyskar. På deras näsor hängde han behållare med falskt blod. Träffade man dem blev det en röd explosion.
Det fortsätter med hans rädsla för landsbygden:
– Jag kan inte ens hälsa på mina kompisar i England som bor på landet på grund av tystnaden. Jag klarar inte av den.
Sen driver han med sina tillkortakommanden:
– Vad jag har gjort de senaste två åren? Jag önskar att jag kunde påstå att jag gjort något meningsfullt. För att vara ärlig har jag knappt gjort någonting. På pappret har jag försökt slutföra en bok men jag styrde in på lustfyllda saker.
Och åldern, 49:
– Jag har börjat med pilates för att hålla mig ung. Jag går till ett ställe i London. Det är ett ställe med bara tjejer. Det är massor av attraktiva unga tjejer och nu – en sorglig, bakfull, gammal man.
Det slutar med en jämförelse med hans motspelerska i filmen, Sarah Jessica Parker.
– Jag fattar inte hur hon bär sig åt. Hon har en parfymverksamhet, hon säljer kläder, hon har tre barn, en make. Hon stressar hela dagarna. Under tiden ligger jag på soffan och läser en detektivroman eller försöker hitta en fotbollsmatch på datorn.
– Jag blir stressad bara över att vara i New York. Jag måste lägga mig och vila varje halvtimme.
På en direkt fråga vad som förvandlat Hugh Grant från pr-mardröm till pr-ambassadör hävdar skådespelaren att han tidigare lidit av scenskräck.
Det är säkerligen inte hela sanningen.
Men vi nöjer oss med svaret.
För nu delar vi – för kanske första gången – biopublikens bild av honom.