Bara apokalypsen kan stoppa Måns
Markus Larsson om årets Rockbjörnen-gala
Åh, kära unga läsare.
Ni är fantastiska.
Men ibland förstår jag er inte alls.
Europe?
Vi tar det en gång till:
Europe?
Och en gång till:
Europe?
Det är ju inget fel på det älskvärda hårdrockbandet från Upplands Väsby. Men att de skulle vinna kategorin "Årets hårdrock/metal" måste beskrivas som en glädjande skräll.
Trodde i min, ehm, enfald att Rockbjörnen var vigd åt de betydligt mer uppskrivna Ghost. Eller, för all del, tokfolkliga Sabaton. Men Europe har länge smugit omkring i bakgrunden. De är knappast det hetaste som finns längre, men de har aldrig varit riktigt bortglömda heller i sin genre.
Det är 29 år sedan Europe sist vann en Rockbjörn. Hur många andra artister har den... långsiktigheten. I Rockbjörnens långa historia har, om jag inte misstar mig, endast Bruce Springsteen ett större spann (1980–2012).
En annan sak är ännu märkligare. Tänker naturligtvis på "Årets konsert". Blev det Foo Fighters? Blev det gruppens världsberömda och oförglömliga konsert på Ullevi i Göteborg? En spelning där Dave Grohl ramlade av scenen och bröt benet och fördes ut på bår och fördes in på bår igen och gipsade benet i en paus och genomförde en nästan tre timmar lång spelning med dödföraktande övertygelse och energi och avslutade med en version av "Best of you" där Grohl tog i så mycket att saliven stänkte till Borås?
Ha ha ha ha. Nej. Absolut inte.
Den björnstatyn knep The Fooo Conspiracy. De uppträdde trots allt på Skansen.
Jag förstår att vissa just nu knyter näven, gnisslar tänderna så att plomberna spelar introt till "Everlong" och vill dra ihop ett
protestmöte och måla stora plakat där det står "The Fooo är bara ett felstavat ord".
Men lugn. Den moderna upplagan av Rockbjörnen bygger på engagemang. Och få är lika engagerade som The Foooers – den hysteriska fanarmén bakom The Fooo Conspiracy. Gissningsvis ligger de bakom en betydande del av över en miljon röster. Att The Foooers fick en Rockbjörn för "Årets fans" var både självklart och rättvist.
Andra vinnare har jag inga större problem med.
Har man, som Måns Zelmerlöw, vunnit både Melodifestivalen och Eurovision Song Contest med låten "Heroes" skulle det ha varit mycket, mycket, mycket konstigt om han inte ägt kategorierna "Årets svenska låt" och "Årets manliga artist".
I det här sammanhanget kan antagligen bara apokalypsen stoppa honom.
Och den är inte här ännu. Med betoning på ännu, bör väl tilläggas.
Zara Larsson var lika given. Hon lyckas, som ingen annan ur hennes generation, säga viktiga saker om patriarkala strukturer och män som hatar kvinnor och samtidigt göra hits som vi kommer förknippa 10-talet med.
Och tack för att Tove Lo blev "Årets genombrott". Misstänker att många hoppats på de outtröttliga och gulliga partynissarna Samir & Viktor här. Men någon måtta får det faktiskt vara på stolligheterna.
Att vara big in the USA måste vara mer värt än "Saxofuckingfon".