Bjurman: Kittlande att se Jaggers klotter

Det roligaste med Rolling Stones-utställningen i West Village är att replikan av London-lägenheten ­Jagger & co bodde i under tidiga 60-talet i all sin sunkighet påminner så mycket om den etta jag själv en gång delade med några rövare på Bygatan i Borlänge.

Skillnaden är att vi aldrig skrev några rockklassiker och således inte hade hållbara alibin för att leva som svin ...

Det är mycket Stones just nu - som det alltid tenderat att bli med ojämna mellanrum.

Först gav de ut den där samlingen blues-covers - ”Blue & ­lonesome” - som på papperet framstod som rasande stentrist men i själva verket visade sig ­vara en frapperande uppvisning i vitalitet.

Nu kan man i New York , sedan ett par månader tillbaka, se utställningen ”Exhibitionism” om bandets drygt 50-åriga karriär på konstgalleriet Industria på Washington Street i West Village.

Den berättar inget som den som följ ”The boys” någotsånär noga inte känner till sedan tidigare, men har ändå sina kittlande poänger.

Det är till exempel lite exalterande att se klottret i Jaggers texthäften, utrustningen från klassiska Olympic Studios, originalskisserna till albumomslagen, den unge Keith Richards dagböcker och diverse instrument som använts under odödliga ­inspelningar.

Percussion-setet Charlie Watts använde till ”Sympathy for the devil” går det liksom inte att stå och titta på utan att få gåshud ända ner till fotsulorna.

Salongen med scenkläder från olika turnéer är också magisk. Jag önskar att min vän Popflickan Lindén - coolaste mod-­bönan i norra Europa - var med. Hon hade nickat gillande, vilket är som när andra går ner i spagat av hänförelse - framförallt åt Carnaby Street-kostymerna från det tidiga 60-talet,

Allra roligast är dock den påstått exakta replikan av lägenheten Mick, Keith och Brian delade i Chelsea i London 1963.

– Vilken vidrig svinstia, fnyser en ung kvinna som ­råkar passera samtidigt som jag.

Själv ler jag nöjt, för jag kan konstatera att det ser ut som i den sunketta på Bygatan i Borlänge jag delade med Bullen och Alle - mina Keith och Brian - när vi var i ungefär samma ålder.

Sen slår det mig att det var för att de var upptagna med att skriva några av historiens största rockklassiker ­Stones-medlemmarna lät bli att diska och städa och plocka undan skräp.

Vi var bara slöa sluskar.

”Exhibitionism” pågår till 12 mars (man måste boka tid för besök på nätet).

Don’t miss.

ANNONS

Följ ämnen i artikeln