På söndag öppnar jag en Tuborg i tv-soffan
Nöjesbladets Jan-Olov Andersson om Oscargalan
Dags för Oscarsgalan. Och att hålla tummarna för Danmark och Susanne Bier.
Högst tveksamt dock om ”Hämnden” klarar av den tuffa konkurrensen.
Oscarsgalan blir roligare att följa om man har någon att hålla på. Och som jag önskar att Susanne Bier får ta emot statyetten för bästa icke engelskspråkiga film. Den 50-åriga danskan är en frisk fläkt i nordisk film. När svensk film lätt fastnar i genusdebatten, har Bier gått i spetsen för ett antal danska kvinnliga regissörer som liksom bara kör på.
Lone Scherfig har en Hollywood-succé (”An education”) bakom sig och en trolig på gång, romantiska komedin ”En dag” med Anne Hathaway och Jim Sturgess. Kathrine Windfeldt börjar snart spela in de tre Hamilton-filmerna med Mikael Persbrandt i titelrollen.
Tror inte någon av dem hade kommit så långt om inte Susanne Bier hade banat väg med sina filmer, där hon som få andra förmått blanda allvar med lättillgänglighet. Själv tycker jag ”Älskar dig för evigt”, ”Bröder” och ”Efter bröllopet” (också Oscars-nominerad) är ännu bättre än ”Hämnden”.
Kampen om just denna Oscars-statyett är dock stenhård. Grekiska ”Dogtooth” är flerfaldigt prisbelönad, bland annat med Bronshästen på Stockholms filmfestival. Algeriska ”Outside the law” är ”Gudfadern”-episk politisk thriller. Mycket bra och har just släppts på dvd i Sverige. Bioaktuella och rätt så nattsvarta mexikanska ”Biutiful” med Javier Bardem berörde mig ännu mer än ”Hämnden”. Allra bäst är kanadensiska ”Incendies”, en omskakande historia om folk som söker sina rötter. Har svensk premiär i maj.
Men på söndag öppnar jag en Tuborg i tv-soffan, sjunger vi är röde, vi är hvide och hejar på Susanne Bier, lika trevlig som hon är begåvad.
Förhoppningsvis har hon förberett ett lite bättre tal än inför Golden Globe-galan. Skämtet om att danskar pratar som att de har gröt i munnen var det inte många som förstod?…