Det förutsägbara kan också vara det bästa
Det var ingen högoddsare, direkt.
Petra Mede och Måns Zelmerlöw har länge varit favoriter till att leda Eurovision song contest i maj nästa år.
Ibland kan det förutsägbara också vara det bästa.
Det har tisslats och tasslats och ryktats så länge om detta troliga programledarpar, att beskedet att det blev just dem, nästan känns lite… ospännande.
På sitt sätt, är det ju för de flesta en ickefråga.
Tror inte att det är många av ens de mest fanatiska schlagerfansen, som kan namnen på den eller de som ledde finalerna från till exempel Düsseldorf (2011), Köpenhamn (2014) eller Wien (2015).
Det handlar ju mest om att rabbla namn, låttitlar och hålla ordning på en snudd på outhärdligt lång sändning och omröstning. Helst på begriplig engelska. Och hellre inga shownummer alls, än taffliga sådana.
Säg ”Petra Mede” till en vanlig europeisk tv-tittare och de flesta börjar förmodligen fundera i banor som ”vad är det för jäkla språk hen talar?”.
Men säg ”den där kvinnan som proffsigt showade, dansade, sjöng och skämtade i ESC-finalen 2013” och det finns nog några som leende konstaterar att ”det var ju det där året när ESC-finalen inte var så pinsam som vanligt, ja, det var stundtals till och med riktigt bra”.
Bättre betyg än så kan man knappt räkna med, när man i en maratonsändning också ska presentera femtioelva mer eller mindre gräsliga musiknummer.
Själva musiktävlingen vill förstås inte SVT vinna i år igen, det blir för mycket jobb och för dyrt, och en titt i Melodifestivalens startfält visar väl också att de nästan aktivt jobbar för att inte göra det.
Men tv-sändningen i sig vill man förstås vinna.
Med Edward af Sillén som chef bakom kulisserna och Petre Mede och Måns Zelmerlöw framför tv-kamerorna, har man stora förutsättningar att göra det.
Petre Mede och Måns Zelmerlöw är inte bara ett ovanligt stiligt par. De är också ett svårslaget programledarpar i dessa sammanhang.
För allting som hon kan, kan han göra lite sämre (skämta) eller lite eller mycket bättre (dansa, sjunga).