Lägenhetsfester är den nya heta grejen
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-09-20
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
NEW YORK
Det är en av de dimmiga nätterna, ett dunlätt regn hänger i luften.
Vi rullar i cykeltaxi från Meatpacking till Chinatown.
För att göra nåt förbjudet.
Vi sjunger gamla Jayhawks "Blue lights shining over my life", dubbelstämmigt, i cykeltaxin och det känns inte alls konstigt.
Är på väg till "lägenhetsfest".
Lägenhetsfest är den nya heta grejen i New York.
Det betyder inte att New York till sist blivit som Luleå eller Västerås. Det betyder att New Yorks gator ännu en gång fixat sin egen verklighet när den offentliga verkligheten inte passar på gatorna.
I längden vinner antagligen Makten, men innan dess går det ha kul.
Denna gång är det inte poeter, hippies eller punkare som ställer sig utanför samhällets förordningar - utan ganska så vanliga människor som vill leva sina liv på det sätt de själva vill trots att borgmästare Bloomberg, dvärg, förbjudit rökning i stans alla offentliga lokaler.
Folk ville röka, så de fixade ett sätt att röka och nu har det växt till en liten subkultur. Därför har, alltså, lägenhetsfester, små och stora, blivit den nya heta grejen i New York.
Här stannar nu cykeltaxin, utanför ett sjuvåningshus i Chinatown nära Lower East Side och det kallas lägenhetsfest men det är husfest, nästan varje våning har en dj som spinner Peaches eller D-Block eller Rapture eller Beyoncé och det är varmt som i helvetet, folk dansar, pratar, dricker isad Miller och ploppar ecstacy, som ger hjärnskador - och r ö k e r, förstås.
Myndigheterna gillar inte de här arrangerade lägenhetsfesterna. Inte krögarna heller, som skyller på Bloomberg.
De hålls ofta i renoveringskåkar downtown. Det är svart verksamhet, oreglerad, skulle det exempelvis börja brinna här skulle det bli " massaker i den enda trappan ner.
Men polisen är helt borta. Informationen om festerna hörs genom vinrankan (sms, numera) och ställs några frågor så är det en privat fest, dude.
Koppsen ser inte att arrangörerna smyger åt sig fem dollar i inträde.
Själv är jag för gammal för sån här skit.
Föredrar en stilla Dry Martini och några Camel light på Oak Bar.
Men Bloomberg knuffade oss hit.
Till bakgatorna.
Bara i New York, vuxna, bara i New York.
Cykeltaxi, underligt eller hur? 25 dollar kostade den resan, plus dricks. Gultaxi är billigare men inte lika bisarrt. En ny undersökning visar att New Orleans och New York har de billigaste taxiresorna i USA.
Det är också de bästa städerna.
Singeln "12.51" är förstås toppen, men The Strokes kommande"Room on fire" är dessvärre lite " jämntjock. Entrickponnys!
Den jättejobbiga filmstjärnabimbon i Sofia Coppolas "Lost in translation" lär vara baserad på - Cameron Diaz. Kul, eller hur?