Kipling hade nog tyckt bäst om Sovjets ”Djungelboken”

Akela, Baloo, Mowgli och Bagheera från filmen ”Maugli” (1973) som ryskt frimärke 2012.

Rudyard Kipling skulle ryta som en tiger om han såg hur hans ”Djungelboken” förvanskats på film genom åren.

Eller så skulle han rycka på axlarna som en sorglös björn.

Djungelboken från 1942.

Författare är ofta missnöjda med hur deras verk blir i filmform. Stephen King sågade ”The shining” och Anthony Burgess avskydde ”A clockwork orange”. Och då snackar vi ändå två av filmhistoriens mest framgångsrika och kända filmer.

Rudyard Kipling dog 1936 och hann därför inte se några av filmerna baserade på hans novellsamling ”Djungelboken” från 1894. Men det hindrar inte mig från att spekulera i vilken av dem han hade gillat bäst.

Disneys älskade animerade klassiker från 1967 borde väl ha charmat även Herr Kipling, tänker ni. Jag tror inte det. I boken är Mowgli en tuff överlevare som klarar sig lika bra som djuren i det vilda. Dessutom är han spritt språngande naken. I Disneys version är Mowgli en höftskynkebärande fjant som inte hade klarat sig många meter utan djurens hjälp. I Kiplings bok är ormen Kaa en hjälte. Inte passande för en reptil, tyckte Disney, och gjorde helt sonika om Kiplings hjälpsamma ledsagare till en skurk.

Kaas skurkroll upprepas i bioaktuella ”Djungelboken” (2016) med skillnaden att Kaa nu är en kvinnlig orm.

Jag tror inte att Kipling hade varit mer nöjd med spelfilmen från 1942 (som för övrigt skrämde slag på min kollega Jan-Olov Andersson som liten gosse). Bröderna Kordas film har visserligen låtit Kaa förbli en ”good guy” men manuset av­viker i övrigt rejält från Kiplings vision.

Min gissning är att Rudyard hade föredragit de sovjetiska animationerna gjorda mellan 1967 och 1971 som sammanställdes till långfilmen ”Maugli” (eller ”Mowglis äventyr”) 1973. Visserligen är Bagheera här en hona, troligtvis eftersom ordet för panter är femininum på ryska, men i övrigt håller sig filmen nära Kiplings original. Mowgli är tuffare, Kaa är snäll och överlag är hela filmen mörkare och vuxnare än Disneys versioner.

Fast Kipling hade nog, om någon, egentligen varit lika nöjd eller missnöjd med alla versioner, och tagit alla förvanskningar och förändringar med jämnmod. 2013 auktionerades ett brev ut, undertecknat av Kipling 1895, i vilket författaren erkände att han lånat friskt från andras historier till just ”Djungelboken”. ”Jag kan bara inte komma ihåg från vilka”, skriver han i brevet.

Nya ”Djungelboken” recenseras på ­sidan 14.

Följ ämnen i artikeln