"Det var nog tur att Lundell checkat ut"
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-08-10
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Den började sista april.
I går, mer än tre besinningslösa månader senare, gick vi i mål.
Härmed ber jag att få sammanfatta vad som egentligen hände sommaren då recensenterna fick vad de tålde.
Borgholm 14/7: Träffar riskkapitalister i den suveräna restaurangen på Hotell Borgholm och blir bjuden på alldeles för mycket champagne. Går sedan till Joe Laberos båt och kräver att få komma ombord. "Jag är Joes bästa kompis", meddelar jag vakten vid bryggan. Han tror mig inte. Vänder mig då till riskkapitalisterna och ber dem ta med mig upp i helikoptern. Det är utan tvekan champagnen som pratar.
Årets sommarlåt 1: The Thrills - "Big Sur".
Årets hotell: Knaust i Sundsvall.
München 4/6: Ber att få bli körd från Hotell Kempinski till Hotell Bayrischer Hof. Taxichauffören blir galen. "Füsse", skriker han och trots att min tyska är tämligen undermålig förstår jag att han menar att det för fan är promenadavstånd mellan de bägge adresserna. Jag förklarat då, så hyggligt det går, att jag inte hittar och vill åka taxi i alla fall. Han fortsätter skrika. "Füsse! Füsse!".
Årets sommarlåt 2: Rolling Stones - "Heartbreaker".
Årets drink: White russian, helst som den serveras av Norrtälje-Micke på Palace i Norrköping. Alltså i hink.
Hallandsåsen 26/7: Får äntligen köra E6:an, Sveriges bästa motorväg, norrut från Malmö. Passerar Hallandsåsen. Då ringer jag The Hawk och säger: Nu är jag på Hallandsåsen. Det gör jag jämt. Det borde ni också göra. Kör man över Hallandsåsen ska man ringa Håkan Steen, det bara är så.
Årets sommarlåt 3: Moneybrother - "Stormy weather".
Årets restaurang: Il barone, Sundsvall.
Rotterdam 6/5: Den som ingen sladd har, han får gå med rumpan bar. Gammal Aftonbladet-sanning. Men jag lyckas i alla fall åka till Holland utan el-sladd till datorn. Ägnar sedan en dag åt att kryssa mellan Rotterdams datorhandlare för att hitta en ny. Det går inte alls. Sladdar säljs inte. "Bara tillsammans med själva datorn", upplyser en ful yuppie. "Jamen, va fan, bryt förpackningen och ge mig sladden. Den servicen måste ni väl ha", tycker jag. Det tycker inte fula yuppien. Ringer, som en sista desperat åtgärd, American Express hemma i Stockholm. Sex timmar senare ligger det en sladd i receptionen på hotellet.
Årets sommarlåt 4: Dion "New York City song".
Årets ledige New York-korre: Virtanen.
Östersund 2/8: Det värsta som kan hända i mitt jobb händer. En sågad artist kommer fram- och är trevlig. En smäll på käften kan jag ta. Men för trevlighet finns ingen handlingsplan. Känner mig som ett svin. Elak och taskig och feg. Särskilt som jag inte lyckas få ur mig att det kommer att finnas en ny sågning i tidningen morgonen därpå...
Årets sommarlåt 5: Mary J Blige - "Love @ 1st sight".
Årets kardborrband: Det på min alfabetet-t-shirt.
Skellefteå 27/6: Tanten på pressbyrån vid torget stoppar ner korsordstidningen i sin lilla väska, knäpper kappan och rättar till stråhatten. Sen vänder hon sig mot biträdet bakom disken och säger, på sin vackraste västerbottniska: "Ja, nu är det då inte lång tid tills det här eländet är över". Det är oklart om hon menar festivalen i stort - eller den GES-konsert som ska börja en kvart senare.
Årets sommarlåt 6: The Jacobites - "I miss you".
Årets mest överskattade hotell: Hotell Tylösand. Snyggt. Men service är det ont om.
Göteborg 23/6: ÅÅÅÅÄÄÄÄÖÖÖÖÅÅÅOOO ...WELL, THE SCREEN DOOR SLAMS!!! På ett rum på Park har den sista Springsteen-konserten övergått i födelsedagsfest. Tänker att det nog är bra att Ulf Lundell, som bodde i samma korridor, checkat ut. För övrig info: Se bild här intill på Markus Larsson när han skriker åt en förskrämd farbror.
Årets sommarlåt 7: Marit Bergman - "From now on".
Årets idioter: Som vanligt de som får platser längst fram i flygplanen men lik förbannat måste på först så att det blir köer och trängsel. Jag hatar er!
Stockholm 19/7: Ron Wood ska gästa Tottas Bluesband på Mosebacke. Det är alldeles säkert. Men händer inte i alla fall. Vi får dock höra Bengt Blomgren spela gitarr. Så mycket mer kan man inte kräva av tillvaron. Står sen med Py i baren och fnissar åt såna där töntar som hänger på Grand för att få vara i närheten av Stones. "Hur kan man sjunka så lågt", säger jag. Tre timmar senare anländer två taxibilar samtidigt till Grand. Ur den ena kliver Py. Ur den andra jag.
Årets sommarlåt 8: Bob Dylan - "Sweetheart like you".
Årets medicin: Losec mups. Omistligt recensentbränsle från mitten av juli.
Oslo 19/6: Gör den förfärliga upptäckten att Hotell Plaza slutat servera sin legendariska biff stroganoff. Det var den som höll en klassisk delegation från Aftonbladet på fötter under Schlager-EM 1995. Hur kan något sådant få hända?
Årets sommarlåt 9: Sleepy Jackson - "Good dancers".
Årets läsning: Tamas Gellert - "Lasermannen".
Umeå 30/5: Ett-treorna anfaller. Ett-treor är de rytmiska missfoster som klappar på ettan och trean i en vanlig 4/4-takt. Syns främst på Elton John-konserter. Men också Alcazar lockar till sig ett par präktiga exemplar. Har tre omkring mig. Men det är egentligen bara en som är riktig ett-trea. De andra två hittar helt egna halvtaktsvarianter och yours truly blir sjösjuk på torra land.
Årets sommarlåt 10: Faces - "Sweet little rock "n" roller".
Årets magi: Det regnade aldrig där jag var.
Nu tar den här sidan semester några veckor. Ha det så kul på jobbet ni...