Talar med sin döda mamma

Dödstankar plågar Flinck efter moderns bortgång: Jag får ångestkramper

helskärm

Thorsten Flinck är tillbaka – som Gustav III i dramat ”Maskeraden”.

Karriären går som tåget, men privat sörjer han sin mammas bortgång.

– Jag får ångestkramper när jag tänker på döden, säger han.

Thorsten Flinck, 48, både regisserar och spelar huvudrollen som Gustav III i ”Maskeraden” som visas i TV4 på tisdag. Tillsammans med Henrik Schyffert, Jan och Jonas Malmsjö och dottern Happy Betty Jankell gestaltar Flinck de sista timmarna innan Gustav III blev skjuten.

Enorm smärta

Han har regisserat förr, men inspelningen av ”Maskeraden” klassar Thorsten Flinck som en av de mest speciella i karriären.

– Jag har aldrig riktigt känt att jag har lyckats, men nu gör jag det. ”Maskeraden” är i princip första gången som jag godkänner något jag har gjort. Dessutom var det småläskigt att regissera min dotter Betty. Det var angenämt scary, säger Thorsten Flinck.

Karriären går som tåget, men privat har skådespelaren en av de svåraste stunderna i sitt liv. Mammans bortgång och tankar på döden har orsakat honom enorm smärta.

– Min mors bortgång har fått mig att kontemplera döden. Jag får ångestkramper när jag tänker på döden. Jag kan inte acceptera att livet bara tar slut och att det inte finns något mer. Om döden är slutet på allt känns livet ganska meningslöst. Men min önskan och tro är ändå att det finns något mer efter detta, säger han.

”Mitt sätt att ta farväl”

För att ta sig igenom den värsta ångesten har skådespelaren börjat konversera med sin döda mamma.

– Jag pratar mer med min mor nu än vad jag gjorde när hon var i livet. Det är min process, mitt sätt att ta farväl, säger han.

I höst spelar Thorsten Flinck in sitt andra album med Revolutionsorkesten samtidigt som han regisserar scenuppsättningen av ”Natt med gäster”.

Han är mer hungrig på karriären än på länge och inget ska få stoppa honom. Inte ens det envisa diskbråck som har plågat honom under flera år.

– Värken är konstant och jag hoppas på en operation efter sommaren. Privat går jag stelt, men på scen är jag som en hormonstinn yngling. Scenen ger mig energi, säger han.