Livskrisen kan betala sig – med en Oscar
Det finns en säker metod för skådespelare att bli tagna på allvar. Lid.
Se bara på Matthew McConaughey som fått en helt ny karriär efter att ha svält sig till skelettnivå i ”Dallas buyers club”.
Även om filmen inte kommer till Sverige förrän nästa år kan ni se resultatet av hans dedikering här intill.
McConaughey, 44, spelar den nu bortgångne rodeocowboyen Ron Woodroof som när han drabbades av aids började importera illegala bromsmediciner.
I filmen, där rockaren Jared Leto porträtterar en transvestit som också drabbats av den grymma sjukdomen, tynar McConaughey bort inför våra ögon.
Uppoffringen har redan betalat sig. I förra veckan nominerades både Leto och McConaughey till Golden Globe och det snackas om goda Oscarschanser i februari.
För framför allt McConaghuey är det en remarkabel förändring.
I åtta år gjorde han romantisk komedi på romantisk komedi - den ena snabbare bortglömd än den andra.
Till slut fastnade han i ett fack och nämndes som tänkbar motspelare varje gång Kate Hudson skulle ställa sig framför en kamera.
Med roller i smalare filmer lyckades han till slut vaska fram chansen i ”Dallas buyers club”.
I dag har den öppnat dörrar till rum han tidigare inte ens fick stå utanför.
Men trebarnspappan är långt ifrån ensam om att ha tagit lidandets trappa till de seriösas platå.
Christian Bale - i dag en av branschens mest respekterade och bäst betalda skådisar - gjorde samma sak i dramat ”The machinist”. I den är han så smal att det gör ont bara att se på honom.
Lidande i alla former fungerar.
Se på Halle Berry i ”Monsters ball”, där hon spelar en kvinna vars make dömts till döden, eller Charlize Theron som förfulade sig i ”Monster”.
Då har jag inte ens nämnt alla de skådespelare som prisbelönats för lidande rollporträtt i filmer om andra världskriget.
Kanske kom Ricky Gervais närmare sanningen än han anade med sitt kontroversiella skämt på Golden Globe-galan 2010.
Det var då han riktade sig till Kate Winslet som nominerats för ”The reader”, och sa:
- Bra gjort, Kate. Jag sa ju att priserna skulle komma om du gjorde en förintelsefilm, eller hur?