Nu är Taube nästan blind

Sven-Bertil: Jag kan varken läsa eller skriva

helskärm

I kväll uppträder Sven-Bertil Taube på Gröna Lund i Stockholm – men han ser inte publiken.

Sångaren och skådespelaren är nästan helt blind.

– Jag tycker hemskt synd om min fru Mikaela som får dra ett så tungt lass, säger han.

I kväll gör sångaren och skådespelaren Sven-Bertil Taube, 75, sin traditionella show på Gröna Lund i Stockholm.

Men han ser inte publiken.

Taube är i dag gravt synskadad och måste orientera sig med vit käpp.

– Allt är dimmigt, men helt blind blir jag inte. Nu verkar synen dessutom ha stabiliserat sig, säger en sommarklädd Taube när Nöjesbladet möter honom i en soldränkt huvudstad.

Dubbla operationer

Det var för fem år sedan som Taubes syn började försämras.

Läkarna konstaterade att Taube drabbats av den så kallade gula fläcken-sjukan. Han fick genomgå två operationer efter blodutgjutningar i vänstra ögat, men har i dag inte mer än knapp ledsyn.

Sven-Bertil Taube vet inte längre hur yngste sonen Felix, 15, ser ut.

– Jag har inte sett honom ordentligt sedan han var tio och de växer ju så fort i den åldern.

Att bli bitter ligger inte för honom.

– Nej, men jag tycker hemskt synd om min fru Mikaela som får dra ett så tungt lass hemma.

Sven-Bertil Taube är sedan 25 år gift med Mikaela Taube, 50.

– Jag kan ju varken se att läsa eller skriva så det får Mikaela göra åt mig. Och sen får hon skjutsa runt vår son på alla hans tennismatcher. Det är många mil i veckan.

Får hjälp med manus

I sommar ska Taube, förutom sitt uppträdande på Gröna Lund, börja spela in ”En enkel till Antibes”, regisserad av Richard Hobert.

Taube gör huvudrollen Georg, den pensionerade franskläraren som ger sig ut på sitt livs resa och återser sin vackra ungdomskärlek i Sydfrankrike.

Filmen kommer på bio nästa år och manus, ja det kanske en vän ska läsa in åt honom.

– Ska jag läsa det själv måste jag ha hjälp av förstoringsglas. Jag kan bara se en bokstav i taget. Det går väldigt långsamt.

Det svåraste har inte varit praktiska saker som att virra bort sig på flygplatser och nästan hamna i Johannesburg i stället för Gothenburg.

– I dag har jag lärt mig att våga be om hjälp. Det tog ett halvår för mig att acceptera att jag faktiskt behöver det.