Fler än jag skulle ha slängt karamellerna

Publicerad 2011-12-23

Harry Morgan, Loretta Swit och David Ogden Stiers gjorde succé i ”MASH”. Det borde ha räckt så, menar Stefan, men Morgan tyckte annorlunda. Det blev som en lyxmiddag ”med Plopp till dessert”.

En 30 år gammal kola.

Det var vad som gömde sig inuti en av ­tiden svårt märkt smällkaramell som vi ­ratade vid årets julgranspyntning.

Första instinkten var att smaka. Andra ­instinkten var sundare.

Stefan Hedmark.

Den såg ju ändå inte helt oaptitlig ut. Visst, det E-nummer som ger godis en glansig hinna tycktes ha vittrat bort, vilket gjorde att kolan såg lite plastig ut. Och en kartonglukt hade trängt undan allt som en gång påminde om koladoft.

Den stenhårda godisbiten var en länk till min barndom och jag kände ett styng av nostalgi. Men jag insåg snart att jag inte kunde stoppa in den i munnen. Det skulle inte magiskt frambringa min barndoms jular, en tid då den här hög­tiden kändes som en skimrande ”Fanny och Alexander”-fest.
 

I stället måste jag släppa kolan. Bara släpp – och gå vidare. Håll inte fast vid det förflutna utan skapa något nytt och värdefullt.

Nöjesbranschen är full av exempel på folk som borde tillämpa den här filosofin. Att krampaktigt ­hålla fast vid nostalgin kan leda till symboliska trafikolyckor som vi helst vill vända ögonen ifrån.

Ett av de mest klassiska exemplen ur tv-historien är ”MASH”. När det sista ­avsnittet visades 1983 blev tittarsiffrorna historiska. En del av seriens stjärnor tog farväl med tårar i ögonen – men var ­ändå övertygade om att tidpunkten var rätt.

Andra klamrade sig fast vid resterna av storhetstiden och tackade ja till ”AfterMASH”, en spinoff som utspelade sig efter Koreakriget. Den blev allt annat än en långkörare.

Det var som om en brakmiddag på lyxrestaurang avslutats med en Plopp till dessert.
 

Det finns modernare exempel. ”Joey” följde i kölvattnet av ­”Vänner”. Kanske trodde Matt ­LeBlanc på allvar att hans ­serie skulle bli annor­lunda. Men det blev ­”AfterFriends” av det ­hela, med betydligt ­torrare kompisar.

När evighetssåporna ”One life to ­live” (43 år) och ”All my children” (41 år) nyligen lades ner smiddes ­planer på att de skulle fort­sätta som webb-tv. Som tur var rann de ut i sanden.

Nej, bara släpp det. Håll ­inte fast vid en storhetstid. Det är vad jul och nyår handlar om – avsluta storstilat, festligt, innerligt och gå ­vidare. Koka ny kola.

God jul på er.

ANNONS