’Matakuten’ är äkta journalistik – nästan
Fredrik Virtanen skriver om sin syn på nöjesvärlden
Fantastiskt.
Dryga lyxkockar som försöker lära bullätande, barntrötta mattanter att ”älska råvaror”.
Kulturkrocken i ”Matakuten” är lika rolig som när Keith Richards undrade: vem fan är Christina Aguilera?
Heta Nigella Lawson, gullige Jamie Oliver, hårde Gordon Ramsey, fulle Keith Floyd, kaxige Anthony Bourdain ...
Det var säkert 20 år sedan tv-kockarna i USA och England började kallas ”de nya popstjärnorna på tv” och det var sant då och är sant än.
Mat är fortfarande hippare än mode.
Alla gillar mat, alla gillar kunskap och de flesta gillar att se nedkissade souschefer.
SVT har gjort trivsamma försök med sexige Mat-Niklas Ekstedt och lyckats med gulliga Mat-Tina Nordström.
TV 4 har haft svårt att skapa kockprofiler (Pelle Johansson, någon?) med möjliga undantag för smutsige Per Morberg (på TV 4+) och anale Mat-Melker Andersson, bägge i ”elake kocken”-traditionen vilket är trevligt med tanke på att underhållning normalt ska vara så ofarlig som möjligt hos TV 4.
Nu har TV 4 fått till en hit.
Jag – och 860 000 andra svenskar – förtjustes av ”Matakuten” förra veckan och i kväll fortsätter dramat om hur tre stjärnkockar försöker rädda tre skolors risiga skolmat.
Efter en fiaskoartad inledning försöker den dryge, men überkompetente, finkocken Mat-Melker rädda relationen till de söta, men uppgivna, mattanter genom att bjuda på försoningsfrukost och försöka sig på pedagogik.
Mat-Melker gjorde en vita tavlan-lista med ”mål”, han skrev: ”kärlek, glädje, laganda, stolthet, service, hungrig, estetik, och kritisk”.
Tanterna tittade som att de just sett ett ufo.
Och så har vi Mat-Paul Svensson, som sunt började försiktigare än Melker, men som nu ilsknat till:
– Christ liksom! Det finns ingen som helst positiv anda i det. Hur i helvete ska man kunna laga god mat om man inte tycker om att laga mat, om man inte tycker om att serva, det är ju det som är grejen, det är hela kärnan i yrket, att tillfredsställa nån annan!
Magi.
Stjärnkockarna är helt borta i verkligheten.
Kulturkrocken mellan de välbetalda lyxkockarna, vana vid den fräschaste
getosten Europa kan uppbringa och råambitiösa underhuggare, och de underbetalda mattanterna, vana vid halvfabrikat och jobbiga ungjävlar som egentligen bara vill ha pizza, är briljant.
Jamie Oliver har gjort liknande program, men TV 4 lyckas bättre.
Programmet är i själva verket – som alla lyckade dokusåpor – en stark socialskildring. Hade den inte också varit rolig – samt inte haft Bert Karlsson som grävande reporter – borde den kunnat nomineras till äkta journalistpris i dokumentär-klassen.
”Matakuten” är lika roligt kulturkrockig som när Rolling Stones spelade in Martin Scorseses ”Shine a light”-dvd och demografitänkaren Mick Jagger bjöd in popsnöret Christina Aguilera för en duett, och rockreliken Keith
Richards trodde det var ett fan som hamnat fel på scen:
– En brud kom upp och jag tänkte ”vem är det där?”. Jag hade ingen aning. Jag vet fortfarande inte vem det är. Men hon kan sjunga, och hon såg bra ut, sa Keith efteråt.
Samarbetet, låten ”Live with me”, slutade dock väl, och nog lär den här matsåpan få ett lyckligt slut också – där stjärnkockarna och mattanterna äter wienerbröd ihop som de såtaste av vänner och barnen skiner ikapp med quinoagröten.
Fråga Fredrik
Hej, Fredrik ! Du skriver i en artikel i dagens AB om Katrin Z att hon släpps ”som ett frö för vinden ...” Det riktiga uttrycket är ”som ett rö för vinden”. Rö är ett äldre ord för (vass)rör. Med vänlig hälsning
Lars Glimvik, Falkenberg
Svar: Du har rätt och jag skrev ”rö för vinden”. Det var någon vänlig redigerare som ändrade. Men jag klagar inte – lika många gånger har de räddat min sorgliga stjärt!
Snyggt inlägg Fredrik! Är det värt det? För TV 4 är det säkert så, tittarsiffror och ’’money talks, bullshit walks’’. Jag tittar inte på ’’Idol”, är 50 år gammal och musiker sedan 37 år tillbaka, inget för mig alltså. Men synd om kidsen med alla fula och elaka kommentarer, jag tror inte att de förstod vad de gav sej in på. De ville bli ’’stjärnor’’ bara.
/Lars
Svar: Jäpp. Inte ens vuxna fattar hur mycket skit det kommer med att vara ”stjärna”. Det finns galet många haters där ute.