Alla går vägen via Prince
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-07-18
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Ingen kan fly från Prince.
Allt han gjorde fram till 1987 tornar fortfarande upp sig över den moderna popmarknaden som Empire State Building på Manhattan.
Alla som försöker hitta en genväg mellan pop, funk och hiphop måste förr eller senare kyssa hans högklackade stövlar. Oavsett om de heter Justin Timberlake eller Salem Al Fakir.
Samtidigt tvingas alla som vill lyssna på Prince efter dubbelskivan”Sign O’ the times” jobba övertid för att hitta guldkornen. De ligger begravda under ett tjockt lager av omständliga trippelskivor, hyllningar till Jehovas vittnen och fusion.
Men vad Prince tappat som artist har han tagit igen som entrepenör. Han var en av de första etablerade popnamnen som förstod att internet kan vara en effektiv kommunikation mellan artist och publik, utan mellanhänder i form av skivbolag eller butiker.
Den 15 juli skickade han ut sin nya skiva ”Planet earth” med dagstidningen Mail On Sunday, som når över tre miljoner läsare i Storbritannien.
Musikbranschen, vars nuvarande struktur ligger med huvudet i giljotinen, slet sitt hår.
Pr-tricket är betydligt djärvare än musiken Prince gör 2007.