Nyfiken på Doctor Who
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2007-03-08
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Kultförklarad tv-serie som funnits sedan 1960-talet
Ibland diskuterar man de mest oväntade saker på de mest märkliga platser.
Stod häromveckan ute i öknen i Marocko och pratade med några unga brittiska skådespelare som spelar riddare i kommande Arn-filmen.
En av dem ville veta allt om Laleh. Hennes cd var vad som fanns kvar från en kort romans med en svensk tjej. Och alla tre var helt besatta av ”Doctor Who” – och jag stod där som ett pinsamt frågetecken när de frågade vad jag tyckte.
Hade inte riktigt hjärta att säga att jag aldrig riktigt gått i gång på science fiction. Inte ens ”Star wars”.
Inför 8-årige sonen levde jag länge på det faktum att jag
faktiskt har träffat de som spelar Han Solo, Obi-Wan Kenobi och Luke Skywalker på riktigt.
Numera räcker inte det, jag får nästan dagligen skäll för mina bristande kunskaper om och mitt ointresse för ”Star wars”-världen.
Men de unga skådisarnas entusiasm gjorde mig nyfiken på ”Doctor Who”. Brittisk kultförklarad tv-serie som funnits sedan 1960-talet, som startade på nytt häromåret och som drar i gång i SVT torsdag 8 mars. (Läs mer om seriens historia i Mirjam Johanssons artikel på sidan 9).
Har sett de två första avsnitten. Högt tempo, häftiga effekter, mer humor än spänning när den utomjordiske
doktorn dras in i ständigt nya äventyr.
Ett neonglittrande London är basen mellan resorna fram och tillbaka i tiden. Annars ofta lite träaktige Christopher
Eccleston gör rollen med stor pondus och ett lurigt leende på läpparna.
Förra popstjärnan Billie Piper, hon som sjöng ”Because we
want to”, ”Girlfriend” och ett antal andra hitlåtar, är mycket charmig och oväntat bra som hans följeslagerska.
Rätt kul, alltså, men man ska nog vara genuin sci fi-fan för att riktigt älska serien.
Och någon rymdkille blir jag nog aldrig, även om det
kändes stort på något sätt att på flyget hem från
Marocko hamna bredvid Christer Fuglesang
?