Tage Danielsson kunde ha varit en mästertwittrare
Tage Danielsson hade hatat Facebook. Men kanske hade han gett Jonas Gardell och Annika Lantz en match på Twitter.
Det finns smarta människor. Och roliga människor. Och snälla människor. Men det är alltför sällsynt med någon som är allt det på en och samma gång. Och därför saknar jag Tage Danielsson så mycket.
Jag får aldrig veta vad han hade tyckt om knäpptysta tunnelbanevagnar där alla sänker blicken mot ”Angry birds”, Facebook och Youtube. Eller vad han hade tyckt om Sverigedemokraterna, bemanningsföretag, Melodifestivalens deltävlingar och att vi valt att lägga minst åtta år av våra liv i Reinfeldts händer.
Men man kan gissa. Och jag gissar att Facebook hade fått tummen ner av Tage, som skrev ”Något man måste uppskatta hos små barn är att de inte går runt och visar upp fotografier av sina föräldrar” .
Twitter, däremot, med sin max 140 tecken-regel, hade kunnat passa ordkonstnären och citatmaskinen Danielsson utmärkt. För få har som han lyckats uttrycka så mycket med så lite. Som ”Utan tvivel är man inte klok”. Sex små ord som slår många proffstwittrares samlade ”verk”.
Jag gräver i Danielssons citatlåda och dristar mig till att pussla ihop några tweets med hans ord. Kanske, fast bara kanske, hade det kunnat se ut så här:
1:a person (jag, vi) är bäst, 2:a person (du, ni) är något sämre och 3:e person (han, hon, den, det, de) är sämst. #främlingsfientlighet #sd
@bjornranelid @ericsaade Den förmodligen djupaste driften hos de flesta människor vid samtal är den att ideligen framhålla hur bra man är.
Men kanske skulle han snabbt ha tröttnat på nivån på det sociala nätverket och stängt sitt konto efter den här avslutande tweeten:
Kunskapsnivån i landet är så otroligt hög att ingen längre tycker det är nån idé att höra på när nån annan pratar.
#tackochhej