Janne Schaffer: Jag hade lika gärna kunnat stryka med
Våldsamma inbrottet – blev utpressad på 200 000 kronor
Publicerad 2023-07-09
Han fick inbrott och blev bestulen på sin gitarr – och sedan kom det ett utpressningskrav.
Nu berättar Janne Schaffer, som firar 50 år som artist, vad som egentligen hände under den panikartade natten.
– Plötsligt stod två personer vid sängkanten och kastade en grej i huvudet på mig.
Han är en legendar i sin genre och en av våra mest ansedda elgitarrister. I år firar 77-årige Janne Schaffer 50 år som soloartist och han kan blicka tillbaka på en karriär som innefattar samarbeten med giganter som Abba, Ted Gärdestad och Cornelis Vreeswijk. Google skvallrar även om uppdrag för självaste Toto, det är dock inte riktigt sant – men det kommer vi till lite senare.
Ditt turnéschema är fullspäckat i sommar och du är bland annat gästartist när Rhapsody in Rock firar 25 år. Du verkar inte leva ett pensionärsliv direkt?
– Nej, jobbet är fortfarande så lustfyllt och jag känner en stor passion. Men jag tänker inte vara patetisk och stå där och inte klara av att spela ”Brusa högre lilla å”. Då slutar jag. Men det är ett privilegium att fortfarande få vara frisk och jag försöker hålla i så länge det går. Jag har många nära vänner som har gått bort och som jag saknar mycket.
”Jag tränar inte”
Är du noga med hälsan för att mäkta med alla spelningar?
– Nej, jag tränar exempelvis inte. Men jag får ofta frågan om hur mitt förhållande till droger är. Många upplever nog att musikbranschen är full av droger. Jag har såklart sett droger, men det var länge sedan. För mig är musiken drivkraften och jag behöver inga konstgjorda medel för att känna lusten. Jag kan ta ett glas vin någon gång, men nattliga partaj finns inte.
Du byggde din första gitarr i träslöjden och det var ögonblicklig kärlek?
– Ja, jag kände direkt att det var mitt instrument och att jag ville utvecklas och se hur långt jag kunde gå. Ibland får jag frågan om hur jag upplever musik och varför jag håller på. Det är svårt att sätta i ord. Att få spela är otroligt rofyllt och det är så mycket kärlek. Att kunna förmedla en känsla till de som kommer och lyssnar är en helt fantastisk upplevelse.
Första mötet med Ted Gärdestad
Du har arbetat med både Ted Gärdestad som Abba, hur började allt?
– Jag kom in som studiomusiker och Stikkan Andersson hade anställt Björn och Benny som producenter. De hade i uppgift att söka unga talanger och det strömmade in kassetter. Två stack ut och det var Harpo och Ted Gärdestad. Bengt Palmers fick ta Harpo så tog vi hand om Ted. Jag minns när jag kom in på kontoret och fick lyssna på Ted när han satt där spelade låtar. Det var helt fantastiskt och musiken och texterna gick rakt in i mig. Sedan spelade vi in hans första platta och då körade Agneta och Frida. Efter det blev jag tillfrågad om jag ville vara med på Abbas låt ”People need love”.
– Vi blev som ett gäng och sedan rullade det bara på. För 50 år sedan var jag med i Melodifestivalens orkester och spelade ”Vilken härlig dag” samt ”Ring ring” som kom trea. De var rätt sura för att de inte vann, men det var ju bara tur eftersom de vann året därpå. Åren med Abba var fantastiska och det var alltid så bra stämning vid inspelningarna och alla var otroligt fokuserade.
Spelade in skiva i Hollywood
Du har gjort otroligt mycket genom åren, vad smäller högst?
– Man kan inte jämföra det så. Men jag fick kompa Astrid Lindgren när hon sjöng ”Idas sommarvisa” och det är ju stort. Jag var också med och spelade på Gröna Lunds 100-årsjubileum och det var med artister som Carola och Jerry Williams – men framför allt Tina Turner. När hon kom in på scenen lyfte bandet flera mil rakt upp.
– Det finns ju moment som verkligen har betytt mycket. Jag fick också möjligheten att spela in en skiva i Hollywood och råkade hamna med musiker som hette Porcaro i efternamn. De hade precis bildat ett band som hette Toto. Det står alltid att jag har spelat med dem, men det stämmer inte. Däremot spelade de på min fjärde skiva. Det var obegriplig fusionmusik som har blivit samplad av amerikanska hiphopare.
”Jag har inga behov av massvis med pengar”
Innebär det att det ramlar in någon krona ibland?
– Ja, men inte så många. Men det har aldrig varit min drivkraft att bli rik på musik. Jag är rik på erfarenheter och började spela för att jag älskar musik. Men det är klart att det är bra om man kan försörja sig på det. Under pandemin märkte jag att vissa uppfattade musik som en hobby, och det hänger jag upp mig på. Det är ett otroligt tufft jobb som kräver både fysisk och psykisk styrka.
Har du varit om dig och kring dig när det kommer till exempelvis pension?
– Jag har aldrig placerat pengar. Men jag har varit med och startat upp några stipendier. Jag har inga behov av massvis med pengar. Jag har så jag klarar mig och trivs med det. Det räcker för mig.
Du känns inte det minsta divig?
– Nej, jag tror inte jag är en övermänniska bara för att jag spelar musik och står på en scen. Det kanske finns folk som får hybris av det men det har jag aldrig fått. Jag är en vanlig människa med fel och brister som alla andra.
Våldsamma inbrottet: ”Jag hade lika gärna kunnat stryka med”
Härom året blev din gitarr stulen under stort tumult?
– Ja, det var en traumatisk upplevelse. Jag hade haft inbrott två gånger och när det här hände hade jag varit iväg och gjort tre konserter. Jag kom hem och var helt slut och när klockan var runt tre på natten vaknade jag till och hörde ljud. Då stod två personer vid sängkanten och kastade plötsligt en grej i huvudet på mig. Jag fick panik. En kompis som jobbar på NOA sa sedan att jag ska vara glad för att jag lever. Sådana typer av människor är så drogade och vet inte vad de gör. Jag hade lika gärna kunnat stryka med.
De försökte sedan utpressa dig?
– De gjorde ett försök och sa att jag skulle få tillbaka gitarren om jag betalade 200 000 kronor. Då var Clabbe af Geijerstam med och sa bara ”det kan ni glömma” i luren. Gitarren hittades sedan så jag fick tillbaka den. Det är fin och värdefull gitarr, men jag vill understryka att det inte är min favoritgitarr, den är värd så mycket och den har jag inte ens hemma. Jag tror de trodde att det var den dyrgripen.
”Lasse Åberg är den kompis som har hängt med längst”
Du är också med i Electric Banana Band med Lasse Åberg och Klasse Möllberg, hur skulle du beskriva det?
– Det började 1980 när man hade lyckats radera hela första serien med ”Trazan och Banarne”. Lasse frågade mig om jag ville skapa ett popband. Det lät kul, men det enda han inte sa var att vi skulle vara utklädda till djur och sminkade. Så jag var lite tveksam i början.
– Men Lasse är en fantastisk motor och samarbetspartner. Vi triggar igång varandra och det är den kompis som har hängt med längst. Första gången vi träffades var för 60 år sedan.
”Ted sa att han inte mådde bra”
Du stod också Ted Gärdestad nära, hur går tankarna när du ser tillbaka på er vänskap?
– Det känns så vemodigt. Ted är nog den person som jag hängde mest med privat och jag spelade på massor av hans låtar. Men när han gick med i Bhagwanrörelsen skildes våra vägar åt för några år och jag hörde sedan att han mådde dåligt och att det hade hänt konstiga grejer.
– Sedan kom han plötsligt till Kungsholmens kyrka när jag och Björn J:son Lind skulle ha en julkonsert. Han var en helt annan människa och hade på sig en täckjacka, mörka glasögon och en mössa som var neddragen till ögonbrynen. Jag frågade om han inte kunde spela en låt. Men han sa att han inte mådde bra. Jag sa till Ted att han skulle sätta sig i sakristian och bara lyssna och komma ut om han ändrade sig. Plötsligt ställde han sig i dörröppningen och gick raka vägen till flygeln och sjöng ”För kärlekens skull”. Man kunde höra en knappnål falla. Det blev ett sådant jubel. Sedan reste han sig bara och gick därifrån.
”Det var den djupaste avgrunden i jordens inre”
Du var med och spelade in hans sista album?
– Det är nog den starkaste skivan som jag har gjort. Men Ted fick inte fram en ton när han skulle göra sångpålägget och vi fick sedan spela in det hemma i hans källare. Innan det berättade Ted hur dåligt han mådde. Det var den djupaste avgrunden i jordens inre och det var så fruktansvärt svart.
I ditt sommarprat berättade du att din bror också tog livet av sig?
– Det var 1983 och när allt sedan hände med Ted hade jag ju erfarenheten att vara anhörig till någon med psykisk ohälsa. Det var svårt att stå bredvid och det var en väldigt mörk tid i mitt liv. Men det tog lång tid innan jag kunde prata om det.
Fick skulden för broderns självmord
Innan han dog klandrade häpnadsväckande nog en läkare dig?
– Ja, han lade skulden på mig när jag kom dit och försökte få stöd och hjälp. Han menade att min bror hade fått stå i skuggan av mig. Det var väldigt jobbigt och den läkaren har jag inte besökt igen.
Om vi ska tala om något helt annat skilde du dig för 10 år sedan?
– Ja, vi hade egentligen levt separerade en längre tid innan. Det var en ren formsak. Vi hade inte kommit till skott.
Svaret på kärleksfrågan
Är du en upptagen man idag?
– Nja, jag lever ett bra liv och träffar vänner som jag gillar.
Nu ser du generad ut.
– Haha! Jag förstår vad ni är ute efter. Men jag har det bra och klagar inte. Jag lever ett privat liv och det måste jag göra annars funkar inte jag.
Schaffer om ...
…sin omtalade tunga
– Det är autonom reflex. Min mamma och mormor gjorde samma sak. Det är inte bara när jag spelar utan när jag koncentrerar mig på något. Men det är en inlevelsefråga. När det kommer till musik lever jag mig in så mycket att jag tappar tid och rum.
…frisyren
– Mina föräldrar vattnade mig bra. Jag är ju inte direkt tunnhårig och har en trivsellängd. När jag var liten fick inte ha långt hår för mina föräldrar som uppfostrade mig ganska strängt. När jag flyttade hemifrån lät jag det växa. Det var lite av en revolt.
…hälsan
– Hälsan är god, men jag har lite högt blodtryck. Men minnet sitter och jag övar med fingrarna på gitarren varje dag för att de ska hålla sig i bra skick. Men pandemin var obehaglig. Då funderade jag på om det var ett tecken på att jag skulle lägga av. Jag fortsätta öva utifall att, men jag är så väldigt tacksam för att jag fått vara frisk.
Här spelar Janne Schaffer i sommar
- 12/7 Stadsparken, Eskilstuna
- 14/7 Nicolai kyrkoruin, Visby
- 15/7 Havdhem, Gotland
- 21-22/7 Rhapsody in rock, Dalhalla, Rättvik
- 29/7 Badholmen, Oskarshamn
- 5/8 Flickorna Lundgren på Skäret, Kullabygden, Skåne
- 13/8 Björkvik, Katrineholm
- 18/8 Pipeline, Sundsvall
- 26/8 Lilla By Festivalen, Rinkaby