”En tjej med tjong” får betala med ont i magen
Läs Sylvia Balac krönika
Män är inte nödvändigtvis djur.
Men när man tittar på filmer, serier och böcker blir en sak tydlig:
Djur är män.
Animerade filmer med mänskliga rollfigurer har kommit en bit på vägen i sitt jämställdhetsarbete. I bioaktuella ”Modig” är huvudpersonen en ung, tuff tjej. Vackert så, hon för Pocahontas och Mulans fackla vidare. Men när det kommer till animerade filmer med djur i huvudrollerna är hondjuren nästan lika frånvarande som kvinnor i en saudisk Ikea-katalog.
I ”Nalle Puh” är den enda honan en förmanande mamma (Kängu) och i Madagaskar-serien har flodhästen Gloria en liknande storasysterroll bland de övriga handjuren.
Hanarna är norm. Och får se ut som djur. Medan hondjuren ofta framställs med långa ögonfransar eller – som tjejekorren Scratte i ”Ice age”-filmerna – mänskliga bröst som putar under pälsen. Ett undantag är Dory, sidekick till Nemo i ”Hitta Nemo”, som bara ser ut som den fisk hon är.
Men om vi för ett ögonblick bortser ifrån att äventyren är uppbyggda kring ett skönt grabbgäng (Bamse, Skalman och Lille Skutt) så är det ändå till de tre kullarna i Bamses värld man får bege sig för ett mer varierat hondjursgalleri.
Brummelisa är visserligen den traditionella hemmafrun i skuggan av sin framgångsrike make, ”pålitlig och snäll” (inte helt olik bilden man får av Lisbeth Palme i biosuccén ”Palme”), men det var ändå hon som friade till Bamse och inte tvärtom.
Farmor är en ”krutgumma” och Nina Kanin en ”tuff journalist” och den bästa tecknade björnförebilden för tjejer som inte bara vill vara snälla och söta är Bamses dotter Nalle-Maja. ”En tjej med tjong som är modig, självständig och ibland lite rebellisk.”
Men att vara tuff och självständig kommer oftast med en prislapp. På bamse.se kan nog många kvinnor som någon gång har dunkat huvudet mot den patriarkala väggen känna igen sig i resten av beskrivningen av Nalle-Maja: ”Hon blir lika stark som Bamse av dunderhonungen – men hon får också väldigt ont i magen.”