Las Vegas är staden som aldrig ens blinkar
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-10-11
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
LAS VEGAS
Woo-woo, who-who.
Jorå, jag har gissat Ditt namn - och vet var Du bor.
Hejsan svejsan, Djävulen.
Robert Johnson träffade Djävulen i Clarksdale, Mississippi. Jag sa att Robert Johnson träffade Djävulen i Clarksdale, Mississippi.
Djävulen höll väl till där då. Ja, han höll väl till där då.
Sen drog Djävulen västerut. Nångång på 40-talet, när Bugsy Siegel öppnade The Flamingo (Bugsy dog senare, mystiskt förstås).
Hit drog Djävulen. Till Las Vegas drog han.
Oh, Las Vegas.
Ain"t no place for a poor boy like me.
Fem år har gått sedan senaste besöket, då en pokermaskin på The Mirage var storsint nog att leverera en Royal Straight Flush och 1 200 dollar.
Vegas är sig likt - omringat av berg, öken, kaktusar - men ändå olikt.
Strippen är än mer magnifik, ännu mera mera. Ett Disneyland för vuxna; glitter av dekadens, artificiell kärlek, överdåd av vänlighet, komplett service.
De rånar oss blinda här.
På fem år har Steve Wynn, och andra moguler, smällt upp de magnifika spelpalatshotellen Bellagio (utformad som en italiensk by; vattenfyrverkeriet är awesome), Mandalay Bay (för de unga hippa), The Venetian (Venedig, komplett med gondoliärer), Paris (med Eiffeltorn, förstås), nya Aladdin (tusen och en natt) samt ett Coliseum bara för att Céline Dion ska ha nånstans att uppträda.
Allt utmed den legendariska Strippen - där Tupac dödades - där det för fem år sedan fanns helt andra casinon.
- Här tittar de inte i backspegeln, kid. De river ner. De bygger upp. In, out. Just another fat fuck leaving the casino, säger Bjurton, rockmannen, som skriver en bok om den här grandiost absurda fantastiska sjuka syndiga depraverade och av glädjeflickor nedlusade biljondollaroasen.
De rånar oss blinda här.
Det går att vinna - jag vann - men de flesta lämnar stan med den där bittra känslan, självföraktet; varför slutade jag inte när jag låg på plus? Varför? Varför? Varför?
Tragedier har utspelats här. Människor har förlorat allt.
Djävulen bor här.
Det är en underbar plats, tillverkad enbart för att du ska sprätta dina pengar. Spriten flyter gratis så länge du spelar, spelhallarna är byggda som labyrinter för att du inte ska hitta ut; till och med toaletterna har enarmade banditer. Det är ständigt samma ljus inne i casinona; gränsen mellan dag och natt suddas ut.
Om New York är staden som aldrig sover är Las Vegas staden som aldrig ens blinkar.
Det är klart att maskinerna är riggade till casinonas fördel.
Det är Djävulens boning.
Här stannar du väldigt kort tid - eller för alltid.
Jag drar nu, jag ligger på plus.
Ska bara se vad pokermaskinerna på flygplatsen har att erbjuda.
Bara ett försök till. Bara ett.
Roy - som i magikerparet Siegfried & Roy - ligger fortfarande risigt till efter tigerattacken. Kanske kan det bli en öppning för vår svenske magiker Joe Labero.
Siegfried & Joe.
Låter minst lika bra, tycker jag.
Bara. Ett. Försök. Till.
Bara i Las Vegas, barn, bara i Las Vegas.