Jag trivs bra i museet som heter Memphis
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-08-31
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
MEMPHIS
De gör vad de kan för att få liv i den mytomspunna staden vid Mississippideltats slut.
Men Memphis är och förblir ett museum.
Jag skäms för att jag, just därför, trivs så bra.
På ytan har det onekligen hänt åtskilligt under de tio år som gått sedan jag kom hit första gången.
Då, sommaren 1993, fanns pampiga Peabody Hotel och Beale Street.
I övrigt bestod downtown av öde gator, rivningstomter och sedan länge stängda och övergivna butiker.
En påtaglig känsla av förgången tid vilade över de slitna kvarteren.
I akt och mening att gjuta nytt liv i de centrala delarna har makthavarna de senaste åren emellertid sett till att det byggts som i självaste Las Vegas.
Vägg i vägg med Peabody finns nu en stor, flådig shopping mall.
Tvärs över gatan har de öppnat en vacker baseballarena där halvdana Memphis Redbirds spelar sina hemmamatcher i Pacific Coast League.
Precis bortanför Beale Street har Gibson-fabriken - där de alltså tillverkar Gibson-gitarrerna - fått nya lokaler.
Och överallt på gatorna runt omkring hittar man nya biografer, nya restauranger och nya butiker.
Snyggt jobbat.
Men tyvärr.
Det hjälper inte.
Känslan av förgången tid lever kvar.
Det är fortfarande historien som betyder något i Memphis.
Inte nuet.
Det är för att få känna vingslagen av en helt annan era vi kommer hit.
Det är för att få stå på exakt den plats i Sun-studion där Scotty Moore la riffet i "Mystery train" vi tillbringar tid här.
För att få se Isaac Hayes gamla scenkostymer på Memphis Rock "n" soul museum.
För att få promenera genom Elvis Graceland och beundra den makalösa stilen i the jungle room.
För att få parkera bilen på 926 East McLemore Street och svimma av alla föremål de samlat på nyöppnade Stax-museet.
För att få buga för Al Green borta i hans kyrka på lummiga Hale Road.
För att få känna på gammal söder, gammal myt, gammal tid.
Det är dammigt, jag förstår det.
Men jag kan ändå inte låt bli att älska det. Jag bara är sån.
Mississippi är fortfarande världens coolaste flod.
Skröfset och souvenirerna blir bara bättre och bättre i Memphis. Köper nu en dansande Elvis-silhuett - som pepparkaksform.
Tänker mycket på Louise Hoffsten. Hon åkte hit en gång, alldeles själv, och satt bland luffarna i W.C Handy Park och spelade munspel i ett par veckor.
Få svenska artister har gjort något coolare.
I kväll ska vi se Bruce Springsteen på Giant Stadium.
Tänkte bara ni ville veta det.