Han hittade min och Håkans kyss
NEW YORK. En sen kväll när jag kommer hem tittar dörrmannen Sean glatt upp från sin disk och säger:
– Du, jag kollade ditt namn på Youtube.
Oh-oh ...
Hur förklarar man Håkan Hellströms kyssvänliga storhet för en råbarkad irländare?
I brought it on myself, som han som blev skjuten i ansiktet av Dick Cheney helt sinnesförvirrat sa. Sean, en väldigt irländsk herre som tillsammans med glade mexikanaren Guzman vaktar vår lobby om nätterna, har nämligen blivit lite mobbad av Biffen.
Någon kväll i somras när jag kom hem och var lite på pickalurven och började gaffla om musik efter den sedvanliga inventeringen av Yankees senaste tillkortakommanden visade det sig nämligen att han – stora starka irländaren – föredrar Backstreet Boys framför Van Morrison. Sedan dess har jag visslat en extra infantil version av ”Quit playing games with my heart” varje gång jag trampat förbi den där disken.
Och, om det råkat vara ytterligare någon sådan pickalurven-natt, kompletterat med allmänt oförskämda kommentarer om vuxna irländare som klistrar vardagsrumsväggarna fulla med Nick Carterposters. Till slut bestämde sig alltså herr doorman för att försöka spåra potentiell moteld och slog in ”Bjurman” på Youtube.
Då hittade han det enda man hittar om man söker på mig just där (ja, vadå, tror ni inte jag kollat?):
Kyssen.
På Nalen.
Hösten 2000.
Den är någorlunda lätt att förklara för en svensk publik– om den nu överhuvudtaget behöver förklaras; i alla fall the ladies brukar ha väldigt stor förståelse. Men för en bastant irländare som aldrig någonsin hört talas om Håkan Hellström är det betydligt besvärligare.
– Är det så ni recenserar artister i Sverige, skrockar Sean.
– Nja, nu var jag i och för sig ledig just den kvä ...
– Du bara kysser killar när andan faller på?
– Mja, du förstår, den här sångaren Håkan, han ...
– Ho ho, det här ska du få äta länge.
Så nu är det utjämnat. Om jag försöker mig på något ”Backstreet’s back”-skämt på vägen ut får jag en liderligt utsträckt tunga till svar.
Fast just den här veckan, en natt när de usla grabbvitsarna ekar mellan de marmorklädda väggarna, avslöjar Guzman viskande att Sean också har en fäbless för Julio Iglesias!
Den godbiten ska jag suga på tills min vän blivit riktigt kaxig.
Under tiden hoppas jag att det inte hinner framkomma att även jag gillar Backstreet Boys ...