Mamma hjälpte till med onaniscenerna
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-06-05
Gainsbourg om arbetet med ’Antichrist’: Jag fick ta ut svängarna
CANNES. Charlotte Gainsbourg, 37, vann skådespelarpriset på Cannes-festivalen för sin både fysiskt och psykiskt utlämnande roll i Lars von Triers omstridda ”Antichrist”.
– Panikattackerna var värre än sex- och våldsscenerna. Och att göra skandal... det går väl i familjen, säger hon och skrattar.
Hon skulle kunna låna Gösta Ekmans replik om att vara känd redan som spermie. Pappa Serge Gainsbourg (1928–1991) var sångare, kompositör, skådespelare och regissör. Var ofta full i tv. En gång i direktsändning frågade han Whitney Houston om han fick ligga med henne.
Mamma Jane Birkin, 62, är skådespelerska och sångerska. Två år innan Charlotte föddes spelade paret in klassiska sexlåten ”Je t’aime... moi non plus”.
Som tonåring var Charlotte med i två filmer av pappan med incestuösa inslag.
– Det var ju på film, inte på riktigt, men det är klart jag genom åren fått höra en hel del på skolgården. Men i det stora hela har jag inte haft några problem med att vara kändisbarn till två så kontroversiella föräldrar, säger hon.
Oroar sig för barnen
Det enda hon egentligen oroar sig för när det gäller ”Antichrist”, är att hennes egna barn – 12 och 6 år gamla – ska drabbas av uppståndelsen kring filmen.
Att den innehåller starka sex- och våldsscener, det bekymrar henne inte.
– Jag hade drömt om att jobba med Lars von Trier ända sedan jag såg ”Idioterna”. När vi först träffades var han blyg, nervös, nästan rädd, i efterhand har jag ju förstått att han var sjuk, deprimerad.
– Svårast i filmen var att skildra all ångest och alla panikattacker. Men där kunde ju verkligen Lars hjälpa mig, med all erfarenhet han har av det. Sex och våld... jag är blyg för att visa upp min kropp för att jag i stort sett inte alls har några bröst. Annars är nakenheten i sig inget problem för mig.
”Hörde om bråken”
Hur jobbade ni ihop, du, Lars och Willem Dafoe?
– Jag hade ju hört om Lars ständiga bråk med Björk när de gjorde ”Dancer in the dark”. Men han lät mig ta ut svängarna lite som jag ville. Willem och jag pratade inte så mycket om rollerna. Mest snackade jag faktiskt med mamma. Det blev långa sms och samtal mot slutet av dagarna om onaniscener och våld och sådant. Det var både roligt och tröstande.