Simkillarna saknar flyt
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-12-25
Allt flyter får inte till någon fullträff
Svensk dramakomedi av Måns Herngren, med Jonas Inde, Amanda Davin med flera.
Tillsammans med Hannes Holm har Måns Herngren lite grann haft patent på att göra sin generations igenkänningskomedier. Allt från giftermål, skilsmässor och föräldraskap varannan vecka till klassfester, har skildrats med samma lättsamma handlag.
Här heter medförfattaren Jane Magnusson, DN-skribent, reporter på
SVT:s ”Kobra”, känd för sitt passionerade intresse för konstsim.
Jonas Inde spelar den arbetslöse sportjournalisten som får kompisgänget att börja ägna sig åt konstsim i stället för innebandy, samtidigt som han tillfälligt får vårdnaden om sin tonårsdotter ( Amanda Davin) på heltid.
17-åriga Davin – som har en biroll i succéfilmen ”Patrik 1,5” och är dotter till skådisen Annika Hallin – är filmens behållning. Det slår gnistor i spelet mellan Inde och henne, där finns en kärna i filmen som kunde ha utvecklats mer. Över huvud taget är ”Allt flyter” de missade möjligheternas film.
Här finns mycket att berätta om könsroller, fördomar,
40-årskriser och att lyckas mot alla odds (som i brittiska filmerna ”Allt eller inget” eller ”Brassed off”), men det finns inget flyt i berättelsen. Duktiga skådisar som Benny Haag, Peter Gardiner och Andreas Rothlin Svensson får bara glänsa i någon enstaka scen.
Sedan är det hopp i plurret igen. Och igen. Och igen. Till sist drunknar ”Allt flyter” i allt enformigt badande.