Här är nya Bondfilmen

Jens Peterson

Nöjesliv möter en skurk, en dansk och Bond mellan tagningarna av ”Quantum of solace”

BREGENZ. Spänningen stiger på scen. Präster gapar. Fångar väller in. Den onde chefen för hemliga polisen sjunger ut sin smärta. Publiken stirrar på den häftiga uppsättningen av operan ”Tosca”.

Men jag tittar bredvid scen.

I mörkret står Bond. James Bond.

Kameran rullar. Regissören ropar: Action.

James Bond hoppar ned från scenkanten och går över en spång från operascenen. Han rycker en hörsnäcka ur örat och slänger den ilsket i vattnet. Bond går med bestämda steg och ilsken min uppför en trappa.

Regissören ropar: Cut.

Daniel Craig som spelar James Bond spricker upp i ett leende och tar på sig en överrock i väntan på nästa tagning. Alla i operan går tillbaka till sina startpositioner. De festklädda publikstatisterna i galaklänningar huttrar.

Det är midnatt. Ljusen från städerna runt sjön blinkar som stjärnor mot det mörka vattnet och den svarta natthimlen.

”Nu har vi lyxproblem”

Bondfilm 22 har hittat en ny inramning med snöklädda alper som kuliss.

– Vi hade stor framgång med förra filmen och nu har vi lyxproblem, säger Daniel Craig när vi pratar före en tagning. Vi måste göra något som är starkt på egen hand men också göra rättvisa åt ”Casino Royale”. Jag älskar popcornfilmer, men om det också finns gripande ögonblick som känns sanna blir popcornfilmen dubbelt så bra.

Operascenen i Bregenz står på pålar ute i Bodensjön. De 7 000 i publiken sitter på läktare vid strandkanten. Dekoren är 30 meter hög och 50 meter bred och domineras av ett stort öga i ”Tosca”.

En spektakulär bakgrund till spänningen i ”Quantum of solace” som har svensk premiär den 7 november.

007-filmerna har alltid varit på resa. James Bond öppnade världen. Vi fick se avlägsna platser på 1960-talet, i en tid när man var van att se skådespelare röra sig framför en filmduk som föreställde Brasilien fast de stod på filmbolagets bakgård.

– När jag såg Bond-filmer som barn var en av de häftiga sakerna alla exotiska platser, säger Daniel Craig. Och det har vi tagit fasta på i den här filmen med många olika ställen. Det borde se underbart ut på bioduken.

Strikt passkontroll

Under de dagar jag följer inspelningen av ”Quantum of solace” far jag mellan Schweiz, Österrike och Tyskland. Gång på gång över gränser. Utan att behöva visa mitt svenska pass en enda gång.

Det är svårare att komma nära James Bond. Mitt numrerade presspass till filminspelningen kontrolleras flera gånger. De samlas in på kvällen, nytt delas ut nästa dag.

Där kan man prata om passkontroll.

Inne på operan i Bregenz är det ny tagning. Scen 65 ur en fjortonde vinkel som döps till N. Kameran åker över publiken och zoomar in på mr White, Jesper Christensen.

Bond har kommit över skurkarnas walkie talkie. Sagt något som gör att många i de ondas liga reser sig upp. Mr White justerar sin hörsnäcka när han ser hur flera i publiken lämnar föreställningen efter Bonds ingrepp.

”’Tosca’ passar inte alla”, säger mr White till kvinnan bredvid sig.

– Det pågår ett viktigt möte med en massa elaka och mäktiga figurer. Ett möte som Bond stör, säger Jesper Christensen. I ”Casino Royale” lärde sig Bond att man inte ska döda folk förrän man har ställt de viktiga frågorna. Han sköt mig i knäet. Nya filmen börjar med att Bond ställer frågorna.

Fick välja rollen

När fick du reda på att du skulle vara med även i uppföljaren?

– Innan jag skrev på för ”Casino Royale”. Det var svårt att prata om den filmen och inte avslöja att jag skulle vara med en gång till. Jag fick välja mellan en annan roll och mr White som skulle vara i två filmer. Nu kan jag räcka fingret åt alla danskar som varit med i en enda Bondfilm.

Jesper Christensen är mycket hemlig om intrigen i ”Quantum of solace”. Vem är ond? Vem är god? Vem kan man lita på?

Den stora Bond-skurken är dock Dominic Greene, spelad av Mathieu Amalric (”Fjärilen i glaskupan”). En företagsledare som utger sig för att vara miljövän. På operan i Bregenz blir det en konfrontation mellan honom och James Bond.

Det ultimata vapnet

Många Bond-skurkar har sett mycket skurkaktiga ut. Inte mr Greene.

– Det skrämde mig i början, säger Mathieu Amalric. Jag trodde de gjort ett misstag när de frågade mig. Men när jag läste manuset tyckte jag det var en intressant historia om vår tid. I dag är det svårt att se vilka skurkarna är. Alla mäktiga företagsledare, oljebolag och politiker säger att de vill hjälpa oss. Leendet är det ultimata vapnet.

– Därför är det intressant med en Bond-skurk som inte ser ond ut. Jag ville ha ärr och raka huvudet och en vit katt, men Marc Forster sa nej. Jag visar bara vilken skurk jag är med ögonen. Det är mycket mer skrämmande när man inte vet varifrån faran kommer.

Tillbaka i publiken som tittar på ”Tosca”. Den onde polischefen Scarpia firas upp i en målarhiss där han sjunger ut i ”Te Deum”. Under sången sätter James Bond igång något.

Som när Alfred Hitchcock låter ett viktigt attentat ske under en konsert i Albert Hall i ”Mannen som visste för mycket”.

– Ja, jag gör några scener som påminner om Hitchcock-filmer i ”Quantum of solace”, säger regissören Marc Forster. Vi har Bond i öknen med ett anfallande flygplan som i ”I sista minuten”.

Vill hitta 60-talsstil

– Jag vill göra en thriller som på det sena 1960-talet, typ ”Sista vittnet ...”. Jag älskade de tidiga Bond med Sean Connery. Jag vill hitta den stilen och känslan.

Mer action blir det. Dan Bradley som jobbat med Bourne-filmerna och nya Indiana Jones har sett till att Bond modell 2008 håller tempot.

– Jag vill göra action som publiken inte sett tidigare och vi har ett par sådana scener där biopubliken nog kommer att säga ”wow, det där har jag aldrig sett”, säger Marc Forster.

Men inte så många moderna maskiner och tekniska prylar för James Bond. Är gamle uppfinnaren Q borta för alltid?

– Nej han kommer säkert tillbaka, säger Marc Forster. Vi är bara på Bond nummer 22.