Smärtsamt och subtilt om kärlek

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-07-23

Laddning som känns.

KÄRLEK Det finns kärleksdraman och så finns det draman om kärlek. Här serveras det sistnämnda.

Utan sentimentalitet och överdrivna gester fångas den smärtsamma insikten om att ingenting kan tas för givet. Allra minst kärleken.

Allt som krävs är en blick och plötsligt vet du att det är över. Och det är just ögonkasten som talar i denna subtila historia om myspappan Jean som råkar snubbla in i sonens nya lärare.

Ett möte som vänder upp och ner på hela hans familjetillvaro. Med imponerande realism levereras de ofta tysta replikerna. Inte svårt att förstå att huvudrollsinnehavarna har varit ett par i verkligheten.

Vissa scener är så laddade att det gör ont. På ett vackert, icke-pretentiöst sätt. Trycket över bröstet löses upp i ett bitterljuvt vemod som får dig vilja förbanna och älska livet på samma gång.

Kärnfamiljsperspektivet retar visserligen en smula, men lämnar ändå en effektiv kommentar till kärlekens brutala orättvisa. Och på det där berömda gröna gräset på andra sidan som ständigt lurar.

ANNONS

Följ ämnen i artikeln