Här spelar Malmros in nya storfilmen med hustrun

Uppdaterad 2016-07-21 | Publicerad 2015-09-03

Nöjesbladet besöker inspelningen med Henrik Dorsin

Ur frustrationen efter ett havererat projekt växte en komedi om tidsresor fram.

Nöjesbladet har fått följa inspelningen av Ulf Malmros och hustrun Jaana Fomins nya storfilm "Flykten till framtiden".

– Det här ser lätt ut, men är svårt, säger Malmros.

Nöjesbladets reporter Joni Nykänen och fotograf Thomas Johansson var på plats i Studio Fares i Trollhättan.

Platsen är en filmstudio i Trollhättan. Men det ser ut som Södermalm på 1970-talet.

För närmare fyra miljoner kronor har man låtit bygga en Stockholmsgata, där stora delar av Ulf Malmros och Jaana Fomins kommande tidsresefilm "Flykten till framtiden" utspelas.

– När man ser bygget kan man ana specialkompetensen för att det ska bli snyggt. Väggarna ser ut som sten, men mycket av det är frigolit, säger Jan Blomgren, producent. Han påpekar att det är Film i västs största scenografibygge sedan "Arn".

På gatan finns en skivaffär (som ägs av Henrik Dorsins "Bengan"), några trappuppgångar, Rikets sal och en tobaksaffär. Allt återskapat in i minsta detalj. Inspirationen är verklighetens Luntmakargatan.

”Har ett hjärtfel”

Scenen som pressen får uppleva etablerar en gata där den 22-åriga "Svante" (nykomlingen Elias Palin) promenerar hastigt i mörkret. En tidstypisk Volvo Amazon kör på den regnblöta (och konstgjorda) asfalten.

Illusionen är komplett.

– Det är en vanlig dag på jobbet. I en studio jobbar man under väldigt kontrollerade former, säger Ulf Malmros, och blickar ut över den konstgjorda gatan.

Gatan ska senare göras om till nutid. Eftersom "Svante" kommer att göra en tidsresa. Vilket är tur för honom eftersom han har ett hjärtfel som inte går att åtgärda på 1970-talet.

”Svårt att finansiera”

När han kommer till vår tid är det 25-åriga "Elsa" (en annan nykomling, Victoria Dyrstad) som äger hans lägenhet. Så småningom hjälps de åt för att försöka rädda "Svante".

Då har gatan bytt skepnad. En tobaksaffär har bytt flera ägare och blivit något helt annat. En igenbommad lokal har blivit en restaurang.

Svenska filmer om tidsresor är en bristvara. Just därför ville Malmros och Jaana Fomin göra en.

– Det är en dröm. Jag gjorde tv-serien "Rapport till himlen" och har sedan dess inte gjort fantasy. Eftersom det har varit så svårt att finansiera, säger Malmros.

Kraschade projekt

Mellan varje projekt som blir verklighet finns det haverier. Efter succén med "Ack, Värmland" kraschade något annat som Malmros lagt flera år på. När finansieringen inte gick igenom bestämde han sig för att skriva ett manus av ren lust. Det blev "Flykten till framtiden".

– Jag skrev det på fyra veckor och finansieringen funkade på en gång. Alla var på, säger han.

Hans hustru är medregissör. Malmros ser inget konstigt med det, eftersom hennes bidrag varit så omfattande redan tidigare.

– 95 procent av alla konstnärliga beslut tas hemma vid köksbordet. Man ser här vilken logistik det är på en inspelningsplats. Jobbet är gjort sedan tidigare, och det här är mer en militärövning. Och Jaana är den enda som vågar tillrättavisa mig, säger Malmros och skrattar.

– Vi har samma smak och humor. Det är grundläggande i det här, säger Fomin, som tidigare mest förknippats med kostymdesign i filmvärlden. Men 2014 debuterade hon som regissör till "Ack, Värmland".

När hon nu får ett erkännande som regissör vid hans sida menar han att något "rättas till".

– När det stått "en film av Ulf Malmros" så är det inte riktigt bara det. Nu har ju även vår äldsta son blivit inblandad. Så filmerna är familjeprojekt, säger han.

”Sätta tonen tidigt”

Budgeten ligger på omkring 25 miljoner kronor. En låg prislapp för en film med övernaturliga element.

– Vi är bra på att hushålla med pengar. Du kan bränna fem miljoner till utan att det syns om du har en manusförfattare som inte har gjort film. Det är ett komplicerat manus och fungerar som ett urverk där allt måste passa ihop. Det ser lätt ut men är svårt eftersom de reser fram och tillbaka i tiden, säger Ulf Malmros.

En svårighet är att få biopubliken att köpa konceptet med tidsresor.

– Det gäller att sätta tonen väldigt tidigt i filmen. Så att folk inte tänker kritiskt på det, utan bara åker med. Som i Woody Allens "Midnatt i Paris" där tidsresandet är gjort med en jävla lust, säger Malmros.

Tär det på relationen att göra film ihop?

– Tvärtom. Vi pratar alltid film även om det inte handlar om våra egna projekt, säger Fomin.

– Vi ser sjukt mycket film. Vi äter film från morgon, middag, till kväll. Klart det kan finnas konflikter. Men inte mer än om man skulle jobba ihop med annat, säger Malmros.

Filmen började spelas in i studion den 27 augusti och avslutas 1 oktober.

Följ ämnen i artikeln