Kul katastrof

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-07-27

Simpsons filmen slår hårt och skämten viner tätt

Animerad komedi i regi av David Silverman, med röster av bl a Dan Castellaneta, Julie Kavner, Hank Azaria, Nancy Cartwright, Harry Shearer och Yeardley Smith.

Simpsons slår fortfarande hårt. Örfilarna och skämten viner tätt när den långlivade tv-serien nu gör ett 80 minuter långt avsnitt för bioduken.

Berättelsen håller för längden. Humorn också. Efter 400 avsnitt vet de vad de gör, och här har de bästa författarna återsamlats.

För oss som älskar serien är det mer av allt som gjort den sevärd. Homer är sensationellt korkad. Gång på gång. Många elakheter kring filmer och nöjesbranschen.

Huvudhistorierna är två. Redan i vinjetten spelar rockbandet Green Day Simpsons-signaturen. De börjar prata miljö och om den giftiga sjön, men få i Springfield vill lyssna. Lisa är dock engagerad. Hon ordnar en Al Gore-liknande föreläsning för alla.

Storebror Bart är bekymrad över att pappa Homer inte gillar honom. Homer blir mer kompis med en gris som han tar hem som husdjur. Bart söker sig till snälla grannfamiljen Flanders.

Medan Homer får problem att dumpa grisbajs.

Sjön och miljön ligger risigt till. Snart är Springfield ett katastrofområde och USA:s regering tar till militanta metoder. Styrd av president Schwarzenegger som har noll koll men gärna bestämmer.

Tom Hanks dyker upp

Det händer mycket, och många bekanta från tv-serien dyker upp. Ändå skulle man önskat mer av t ex mr Burns.

Tom Hanks dyker upp som sig själv och driver med filmstjärne-berömmelsen när han blir falskt leende talesman åt skumma myndigheter. De skojar också med Disney i en scen där Homer och fru Marge är romantiska med djur som åskådare, och med Fox, bolaget som finansierat filmen.

Varning: Den sortens biobesökare som vill förklara för de omkring när han förstått ett skämt bör hålla tyst. Det hinner komma ett par till innan han är klar.

Tips: Den som stannar under eftertexterna får höra lilla Maggie säga ett ord och en sorts nationalsång för Springfield.

Jens Peterson

Följ ämnen i artikeln